Måndag = almost halvmaradag

”Jag funderar på om jag ska springa två mil idag…ja, i lugnt tempo alltså” sa jag till min kollega imorse när vi tog en kaffe. Det är ungefär så långt i förväg jag planerar min distans när jag har mina löpardagar, och även om långpass (är 20 km ett långpass för ”riktiga” löpare?) inomhus kanske inte är det roligaste som finns så gjorde jag det. Träning är nämligen inte alltid kul, och är det det så kör man alltid lite för lätt. Punkt.

Oscarsgalan 2011 till ära…om än lite för svettig för red carpet va?

Startade på 12 km/h med ballader i lurarna, men någonstans runt 12-13 kilometer blev jag rejält uttråkad och var tvungen att dels dra på lite mer drag i musiken, dels börja laborera lite med hastigheten. Sista 6 kilometerna låg jag och pendlade någonstans mellan 13 och 14 km/h, och sista halva kilometern låg jag på 15 km/h. Benet kändes bra (jippi!) och lungorna har definitivt mer att ge!
Var dock rätt glad (och nöjd) när mätaren äntligen visade 20 km och jag fick stänga av klockan på en tid som är helt ok med tanke på att jag inte har sprungit såhär långt sedan den 23 mars förra året, och att jag sedan dess dessutom har traskat 80 mil genom Spanien och trasat sönder det mesta i ben och fötter – 1 h 38 min 17 sek.

Som om dagen inte redan var bra så fick jag dessutom avsluta den på allra bästa sätt – iförd mysbrallor sjunka ner i soffan hemma hos min bästa vän och bli serverad en fantastiskt god middag bestående av lax med kokosmjölk och röd curry.
Fy sjutton vilken härlig måndag – det här gör vi om!

.