Insomnia och räddande andningspaus

Vet inte vad det var med den här natten, men till för att sova var den uppenbarligen inte. Ingen aning om jag var uppe i varv efter löpningen eller vad det var, men något gjorde att natten blev totalt sönderhackad.
Eftersom klockan stod på 4.45 imorse var jag duktig och lade mig innan 22. Tittade på klockan vid 22.40 och då hade jag ännu inte somnat. Slumrade till och tittade på uret igen vid 00.50. 01.32. 02.15 (vaknade av att jag pratade i sömnen – ”nej, den där är min”). Vaknade sen slutligen och var säker på att det var dags att gå upp…03.24. Not. Lyckades efter många om och men somna om och vaknade ”bara” en gång till vid 04.13 innan klockan ringde en halvtimme senare.

Konstigt nog var jag ändå pigg(?) när jag slängde på mig ryggsäcken och traskade iväg till jobbet. Mörkt, ensamt och så otroligt värt att gå genom staden strax efter 5. Underbar start som inte kan bytas mot någon bussresa i världen.

Efter jobb och träning (överkroppspasset från helvetet, ni vet..och en mil cykel för att mjuka upp stela löparvader) var det dock kanske inte så konstigt att jag nästan slumrade till i den stora, härliga soffan på Studio Paus, den jag alltid väntar i innan jag ska in och låta Johanna skämma bort mig? Idag fick hon ta hand om mina nordiskt bleka ögonfransar som blev djupt svarta, och jag gick återigen därifrån med piggare blick och kände mig ljusår fräschare än när jag kom….det slår aldrig fel när man har varit där. Aldrig.

Nöjd med dagen tänker jag nu spendera kvällen i soffan, ovanligt nog för att vara tisdag. Brukar ju ta vara på kvällen innan onsdagens sovmorgon genom att vara ute och slarva väldigt sent på stan, men just idag känner jag att sömnen måste prioriteras…och får jag inte sova inatt vet jag inte vad jag gör. Kanske gör en Sara och sticker ut på en löprunda mitt i svarta natten…

Vad är ert bästa tips för att lyckas sova gott och djupt en hel natt? I’m all ears…

.