Det man inte har i huvudet…
…får man dessvärre ibland inte ens ha i benen.
Löpning var dagens träningsplan. En timme på jobbets löpband i ett lugnt och skönt tempo som kanske skulle ta mig en sisådär 11-12 kilometer. Den planen kändes dock lite smått grusad när jag insåg att jag hade stuckit iväg till jobbet med löparskorna men utan mina inlägg. Full av hopp tejpade jag fötterna ändå och hoppade i skorna med de vanliga innersulorna…vilket benen tydligen inte gillade.
Efter dryga kilometern fick jag en vansinnig mjölksyra (på gränsen till kramp) i mina tibialis, men jag bet vackert ihop och drog ner på tempot lite. När jag hade nått 3 kilometer fick jag dock inse att det bara var att lyssna på benens skrik och hoppa av bandet…och krampkänningen försvann i stort sett i samma sekund som jag satte ner fötterna på golvet. Skumt. Om någon har en förklaring på detta så är det mer än välkommet.
Nej, 2 mil mjölksyrecykling och ett sjuh*lvetes race för mage och ländrygg fick bli substitutet, och efter en dryg timme var jag trött och härlig i kroppen, helt enligt plan. Behöver nog dock inte nämna hur mycket jag längtar efter morgonlöpningen imorgon…är det löpning kroppen vill ha så är det löpning kroppen måste få. Likställa cyklingsendorfiner med löpningsdito är nämligen lika sanningsenligt som att säga till ett sockerberoende barn att frukt är godis…eller är det bara jag?
Snabbaste strumporna och skorna – ett vinnande koncept om inläggen ligger där de ska.
Du kanske också gillar
Jag skulle ju inte…
Löparåret 2019 – en bergochdalbana
8 kommentarer
Erika
Låter som du får lika känningar som jag hade när jag hade benhinneinflammation i skenbenen. Var galet beroende av underlaget, men det var nästintill olidliga krampkänningar emellanåt som kunde avta bara jag slutade upp med vad som framkallade dem. Sen blev det naturligtvis värre eftersom jag inte hade tid att lyssna på kroppen, vem har det när det gäller passionen? (fotboll i mitt fall).
Fick lite stretchningsövningar samt order om att öka blodcirkulationen i benet genom att spola varmt/kallt när jag duschade.
Sååå glad att det är över sen många år!
Helena
Tack Erika…ska utvärdera…morgondagens löpning får bli ett test! 🙂
frida
Hoppas det inte slet för mycket på dem lurviga som ska luftas imorgon. Det där med att är det löpning kroppen behöver, ska kroppen få löpning… Hoppas attt jg hade kunnat tillämpa det. Kroppen (eller är det knoppen?) skriker efter löpning men ett ben säger bestämt nej :).
Kram!
Mattias
Åh nej, nu blir jag ju stressad…. du som lovade att springa den där milen så jag skulle slippa idag. Nu måste vi ta igen det imorgon… Ja ja, det är inte så mycket att prata om – bara ut och köra strax efter kl. 6 imorgon bitti 😉
Helena
Jag hakar på på min sida av stan! 🙂
Johanna
Det är inte bara du, inget kan ersätta löpningen. Tyvärr får jag väl säga eftersom jag inte kan springa alls just nu. Men det är bara att kämpa på. Och det verkar ju som att du fick till ett bra pass i alla fall..
Pingback:
Annika
Ja, jag har ju också ett dumt underben fast det är konstigt nog tvärtom. Det gör inte så ont när jag springer men istället efteråt. Och när jag går. Konstigt.
Hoppas att det inte är något ihållande och att du får fortsätta njuta av löpningen… 🙂
Vad är det för inlägg du kör med? Sådana riktiga ortopediska gjutna saker funderar jag på att investera i…