Ja, det är rätt oskönt att komma hem efter en helt fantastisk helg och känna att magen inte mår riktigt som den ska. Rätt oskönt att ha kramper så att man ligger i fosterställning. Oskönt att ringa gråtande hem till mamma och oroa henne som sitter 30 mil bort och inte kan göra ett skit. Oskönt med feber…och ännu högre feber. Oskönt att behöva åka in till akuten mitt i natten, och ännu mer oskönt att inte få sova i sin egen säng.
Charmigt sovrum.
Det är däremot extra skönt att äntligen få ligga hemma i sin soffa igen och lätt konstatera att jag ska ha respekt för min kropp. Jag har verkligen inte en chans när den säger ifrån, hur tjockt pannben jag än har.
Jag är tillbaka snart, ska bara hämta mig lite.
25 Comments
Lisa
16 maj, 2011 at 14:40Usch, låter inte bra. Krya på dig!
Anna
16 maj, 2011 at 14:42Men usch Helena vad orolig jag blir! Inte alls den bild man brukar möta i din blogg. Jag hoppas verkligen du blir bra snart. Låt allt annat vara & bara ta hand om dig själv nu!
STYRKEKRAM!
Jane
16 maj, 2011 at 14:48Usch, blev orolig även jag! Ta hand om dig!!! Kram!
Johanna
16 maj, 2011 at 14:59Men usch vad trist. Ta hand om dig ordentligt nu! Stora kramar!
Malin
16 maj, 2011 at 15:04Men oj! Hoppas det inte var något allvarligt! Krya på dig! Många kramar till dig! <3
Träningsglädje
16 maj, 2011 at 15:13oj. dramatik! hoppas du mår bättre!!!
mamma
16 maj, 2011 at 15:18…Helena…jag är stolt att Du vill ringa …även om jag är 30 mil bort 🙂
Tack för att jag får finnas även i Dina jobbiga stunder. Jag är Din mamma dygnets alla timmar…glöm inte de.
Stora kramar o Ta hand om Dej…dra i handbromsen ett tag nu.
Erika
16 maj, 2011 at 15:20Åh fina mamma, lyssna på henne. <3
JoHo
16 maj, 2011 at 15:19Huuuva 🙁 Riktigt tråkigt lät det! Krya på dig!!
hedgehog-sara
16 maj, 2011 at 15:29Ta hand om dig nu, ordentligt – kram <3
Åsa
16 maj, 2011 at 15:34Men älskade vän! Miljoner kramar <3 <3 <3
Annika
16 maj, 2011 at 15:58Men hua! Stackare. Vad har hänt?
Jag som inte ens hunnit kommentera allt ljuvligt du bloggat från Sunne. Hoppas inte att sjukhusvistelsen hade något samband med den resan? Och hoppas framförallt att du snart är på benen igen!
Ellinor
16 maj, 2011 at 15:58Usch, det var inget vidare välkomnande du fick. Hoppas att det inte var något allvarligt och att du snart hämtar dig igen!
Stor kram
Ann
16 maj, 2011 at 17:41Krya på dig fina! Skönt att du är hemma igen. Stor kram!
Jojohanna
16 maj, 2011 at 20:17Huvva, som vi säger här uppe. Krya på dig och ta hand om dig!
Elin
16 maj, 2011 at 21:22Nej, vad segt. Vad bra att du tar hand om dig. Och att din mamma är så snäll. Kram och krya på dig.
Sandra
17 maj, 2011 at 06:43Det låter inte alls bra. Hoppas att det inte är något allvarligt. Ta hand om dig. Många krya på dig-kramar.
Christer Barregren
17 maj, 2011 at 10:01Men fy vad hemskt. Då blir det ingen ”dejt” i morgon då? Vi får kanske får hitta på något någon annan dag istället
Ruth
17 maj, 2011 at 14:39Hualigen… Du får ju ta hand om dig! (som min mor alltid nämner i tid och otid) Hoppas du mår bättre snart. Stor kram!
Sandra
17 maj, 2011 at 16:16Kära du, jag hoppas verkligen att du mår bättre snart! Massa kryapåpepp !
Miss Agda
17 maj, 2011 at 17:10Nämen vännen!!!! Vila nu och ta hand om dig! Hoppas du mår bra redan! KRAM
Emelie
17 maj, 2011 at 20:52Usch vad tråkigt Helena, hoppas, hoppas att du snart är på benen igen! Stor kram
Marie Kjellnäs
17 maj, 2011 at 21:06Sturkramen kommer här! Ta hand om dig och krya, det är inifrån och ut som gäller ju.
Terese Alvén
18 maj, 2011 at 06:38KRAM på dig fina Helena. Hoppas du snart mår bättre. Blir orolig!
Mela
18 maj, 2011 at 09:02Usch. Hoppas det inte är någon fara utan bara kroppen som sa ifrån! Kram.