Hatkärleken till intervaller -

Alla har vi någon typ av träning som vi hyser en äckelskön känsla inför. I mitt fall är det intervallträning, och då snackar jag tusingar i synnerhet. Att köra tusen meter i ett tempo som kroppen tycker är jobbigt är…ja, jobbigt. Jävligt jobbigt, to be honest. Eftersom jävligt jobbigt brukar betyda att det är utvecklande för träningen – i det här fallet hjärtkapaciteten – så bestämde jag mig idag för att genomlida några tusingar...tio stycken för att vara exakt (”tack” Miranda för att du teasade mig på Facebook igår…)

1 kilometer uppjogg, 10 x 1000 meter och sen 2 kilometer nedjogg blev facit, och tiderna över förväntan. 4.0 – 4.0 – 4.0 – 4.0 – 4.0 – 4.0 – 4.07 – 4.07 -4.09 – 4.0. Efter den fjärde intervallen var jag nära att ge upp, benen kändes som överkokt spaghetti. Men skam den som ger sig…survival of the fittest ekade i huvudet och jag körde vidare trots syrebrist i låren…pannbenet segrade än en gång!
Nu – en mycket nöjd Helena. Firar med ”GI-lunch” på Sturebadet som jag blivit inbjuden till – berättar sen!

Något rödmosig men rätt glad ändå… 🙂

10 kommentarer

Västgötskan

9 februari, 2012 kl. 11:51 Svara

10 stycken tusingar?! Herregud, människa. I.M.P.O.N.E.R.A.N.D.E.!!!

Jag har kört 5 (eller var det 6) st som mest och jag var helt knäckt. Ha ha!

Anna

9 februari, 2012 kl. 12:26 Svara

Jag håller med ovanstående skrivare. Jag hade stupat efter bara några stycken och då inte ens i de tempot utan ett mer långsamt.
Jag håller med dig angående hatkärleken, precis så känner jag med 😀

Ann

9 februari, 2012 kl. 13:17 Svara

Fy tusan i hela helvete vad du är GRYM!! Så tjusiga tider och så starkt, och TIO stycken…pjuuu!
Intervaller är värst tycker jag med, men faktiskt tycker jag att det är jobbigare med korta typ 200 meters. Så kort vila och så många reps då!! Sen förstår jag inte riktigt vad de där koritisarna ska vara bra för heller, för mig. Från 800 m – 2000 m brukar jag köra, men sällan mer än 6 reps. På förstnämnda då alltså. Kanske x 3 på tvåtusinarna…max ;-). Heja du!

Mikaela

9 februari, 2012 kl. 14:10 Svara

Grymt!!! Sugen på att testa, liten fråga dock, hur länge ”vilar” du mellan varje km? Hoppar du av bandet eller går du? Hälsningar Mikaela

Helena

9 februari, 2012 kl. 14:46 Svara

Testa! 🙂 Jag brukar hoppa av bandet och vila stående i en minut. Det är nog i kortaste laget, men det är vad jag brukar köra. En riktlinje brukar annars vara att vila halva den tiden som du har jobbat innan vilan, t.ex. springa 5 min – vila 2.30. LYCKA TILL!

Pingback:

9 februari, 2012 kl. 16:57

Ola Lauritzson hjärta Leksandsbröd « Health by Helena

Anna

9 februari, 2012 kl. 20:12 Svara

jissus du är snabb, kvinna! Jag kämpade mig igenom 6 tusingar idag på fart mellan 4.10-4.15 och jag var trött. Redigt trött. Huvet sa nej till fler, trots att jag hade Mirandas 10 stycken som ett mantra i huvudet. Får trösta mig med att jag är typ 17 år äldre än hon (och dig kanske …) 🙂