Ett löfte är ett löfte.

För en vecka sen – i ett svagt ögonblick dränkt i endorfiner och matkärlek – lovade jag mig själv att utöka min löpträning med backintervaller. Varje vecka. När jag slutade jobbet idag och hoppade i träningskläderna och upp på löpbandet (ösregn ute…) försökte jag nästan ignorera det faktum att det var god tid att ta tag i veckans intervalldos och var så nära att mata på en mil i skönt fredagstempo istället.

Såhär i efterhand är jag dock glad att jag inte lät latmasken ta över, utan att jag istället stålsatte mig och brände igenom de där j*vla backarna. Började med 3 km uppvärmning, benen kändes pigga och starka (…förmodligen p.g.a. att jag var hos bästa David igår och knäckte loss min stela rygg…).
Sen var det dags. Har aldrig sprungit backintervaller på löpbandet så jag chansade på 7% lutning (vad kör ni andra på?) och drog ner tempot något. 7% räckte kan jag meddela, och 6 x 500 meter räckte också…mer än väl. Vilken puls! Min andning lät förmodligen inte som musik i någons öron, men jag hörde inte ett ljud eftersom jag dränkte hela skallen med Rammstein på högsta volym (’cause I needed it).
När backarna var klara och det var dags att – helt enligt plan – dra på en 3000-metersintervall i lite högre tempo kändes benen löjligt lätta! Det kändes verkligen som att jag sprang i nedförsbacke, och de avslutande 3 kilometrarna gick nästan 2 minuter snabbare än de inledande! Är receptet på snabba ben att jag startar varje pass med några backar? Tål att tänkas på.

Svetten fullständigt forsade när jag var klar, men pulsen gick ner rätt snabbt och känslan efteråt var helt underbar! Kroppen har känts lätt hela eftermiddagen och kvällen och jag kan knappt vänta tills imorgon när jag får ge mig ut på min planerade morgonlöpning…en löpning som existerar mest för att jag ska ha sprungit av mig den större delen av min mara-abstinens som kommer att uppstå imorgon när jag står bredvid och tittar. Ska bli kul att heja fram alla jag känner (och inte känner), men först ska jag ha en lugn och skön fredagskväll hemma i soffan och bara njuta av dagens formbesked från min älskade kropp…vi är på g nu.

Andnöd.