utlottning

Vinn träningskläder från Kari Traa!

I söndags när jag var ute och promenerade såg jag en Kari Traa-stripad bil här hemma i mina kvarter, och det påminde mig om att jag ju har två par träningsbyxor här hemma som jag ska lotta ut till er läsare!

Kari Traa är ett norskt märke, grundat av just Kari Traa – den norska freestyleåkaren. Märket har hyllats i diverse bloggar och jag har själv testat deras sköna byxor Nett Capri med tillhörande linne från sommarkollektionen (…och snart kommer höstkollektionen, som ser mycket lovande ut, ut i butik…). De är fantastiskt mjuka och sköna, och jag har nu två par byxor i färgen korall (ett par i storlek S och ett par M) och ett linne (storlek M) i färgen gothic (mörklila).

 

Det enda du behöver göra för att ha chansen att vinna är att skriva en kommentar till detta inlägg och dela med dig av ett tränings – eller tävlingsminne som betyder lite extra för dig.
Skriv om du helst vill vinna byxorna eller linnet, samt vilken storlek du vill ha.

Nu på fredag (den 24/8) drar jag vinnarna! Lycka till! 

You Might Also Like

29 Comments

  • Reply
    Ida
    21 augusti, 2012 at 06:28

    Åh, jag vill vinna linnet! Min träningsgarderob har plötsligt blivit helt utsliten och jag har inte råd att fylla på den igen.

    Jag började träna ordentligt i våras. Eller, jag har alltid tränat, men bara sådär två pass i veckan när man kommer ihåg det och inte blir förkyld eller en after work dyker upp helt plötsligt. Men i våras tog jag mig i kragen och anlitade en PT och det är ta mig tusan det bästa jag nånsin gjort mot mig själv! Jag älskar det! Älskar att träna, älskar att svettas genom allt jag har på mig och vakna med träningsvärk i hela kroppen (fast fördelen med att träna ofta är att träningsvärken inte slår lika hårt längre). Jag tänkte först att mitt träningsminne jag ville berätta om var första gången jag satte ett mål och uppnådde det. Jag har inte vågat sätta några mål för mig själv tidigare, men min PT har lärt mig och känslan när jag rodde 1 km under min måltid var helt fantastisk. Och sen tänkte jag att det träningsminne jag vill berätta om är inte prestationsrelaterat alls, utan mer än känsla. När jag i somras vågade gå på ett crossfit-pass trots att alla som går på det är jättevältränade och erfarna och duktiga (i alla fall i mina ögon). Men jag vågade ändå, för det är det som träningen har gjort med mig. Att jag vågar lita på mig själv och min kropp. Och det var det roligaste passet jag någonsin varit på!

  • Reply
    Mariette
    21 augusti, 2012 at 06:50

    Jag lever fortfarande på endorfinerna från gårdagens löppass som slutade på 13km. Mitt längsta hittills och jag kände mig som ”queen of the world” när jag stannade klockan på 1:09.

    Vill helst vinna linnet:)

  • Reply
    hedgehogsara
    21 augusti, 2012 at 07:13

    Oh – jag vill vinna byxor i M! Och jag suger på träning – tog mig till Friskis och köpte ett gymkort för ett par veckor sedan. Vill så gärna komma igång igen och ett par fina byxor hjälper nog till. Jag vill komma tillbaks till den där gången (förra gången jag faktiskt tränade regelbundet) då jag kunde springa på bandet – har aldrig hänt mig förut. Dit vill jag igen 🙂

  • Reply
    Johanna
    21 augusti, 2012 at 07:56

    Jag skulle vilja vinna byxorna i storlek S. Det träningsminne jag vill berätta om av en löprunda jag tog tillsammans med min pojkvän en fredagseftermiddag i Slottskogen i Göteborg för ett par veckor sedan. Jag älskar att springa tillsammans med honom för vi pratar och skrattar massor när vi springer och har lätt för att mana på varandra och springa grym snabbdistans precis precis bredvid varandra. Men den här fredagen i Slottskogen var inte ett vanligt pass. Vi hade spenderat hela dagen med att hjälpa min syster och hennes fästman att ställa mat och lokal i ordning inför deras bröllop nästa dag och vi var båda spända och trötta efter alla intryck, alla detaljer som skulle ordnas. Löppasset blev lätt men vi sade ändå knappt ett ord till varandra utan sprang på sida vid sida, knäpptysta, och njöt av att koppla av och känna nervositeten inför morgondagen rinna av. Löpning som lyfter dig ur vardagen är löpning när den är som bäst!

  • Reply
    Hanne
    21 augusti, 2012 at 08:02

    Jag vill dela med mig om ett pur-färskt träningsminne. Årets upplaga av Discovery Aim Challenge (DAC) var min och sambons premiär i multisporttävling, och dessutom tillsammans i ett lag. Vårat lag. Under vårens tuffa intervallpass har jag i de där stunder som känns som evigheter (men egentligen är sekunder) staxt över tröskelpuls, sett framför mig hur sambon och jag rejsar allt vi har på målrakan under DAC. Denna inre bild där vi ger allt och sedan korsar mållinjen sida vid sida har givit sådan energi och extra kraft till träningen. Varje cykelpass i regn har känts som en klackspark. Att vi sedan genomför det sex timmar långa multisportloppet långt över våra förväntningar och korsar mållinjen med största glädjerus är bland de bästa av mina träningsminnen som jag är så stolt över! Vi grejjade det!

    Linne (M)

  • Reply
    Frida
    21 augusti, 2012 at 08:38

    Jag har alltid älskat att löpträna med för korta benmuskler gjorde att jag var tvungen att låta bli löpträningen på över ett år. Jag körde rehab och saknade löpningen något enormt pga av alla dom härliga endorfinerna man får. Men en dag och flera tusen lappar senare är det dags. Känslan är helt magisk efter ett löppass där man kan ta ut sig rejält. MEN summan av allt är att jag vart tvungen och se mig om och hitta desto mer saker att älska inom träning 🙂 Alla motgångar föder framgångar!

  • Reply
    Jessica
    21 augusti, 2012 at 08:42

    Åh, jag vill gärna vinna linnet i XS. Har ännu inte testat märket. Lever fortfarande på minnet av årets mara. Nog det hårdaste jag gjort pga kylan… Tack för hejjandet förresten 😉

  • Reply
    Anitha
    21 augusti, 2012 at 09:28

    Jag vill gärna vinna linnet.
    Mitt roligaste träningsminne är från i våras bland dom första rundorna jag sprang (i hela mitt liv) då jag möter en älg precis vid sidan om stigen, inte långt från bebyggelsen. Jag fick lite mer spring i benen efter det!

  • Reply
    annica
    21 augusti, 2012 at 10:25

    Mitt bästa träningsminne är från årets Nike Blast då jag (som älskar spinning) cyklade nio klasser på två dagar. Underbar känsla av adrenalin och endorfiner. Tyvärr gjorde jag mig illa i ryggen några veckor senare så jag har nog inte cyklat nio klasser totalt sedan den helgen men med hjälp av PT-träning, stretching och sjukgymnaster är jag snart, snart tillbaka.
    Jag vill gärna vinna linnet.

  • Reply
    Ulrika
    21 augusti, 2012 at 12:48

    Ursnyggt både och men jag är nog mest sugen på byxorna (funkar med både S och M). Gillar märket efter att ha fått en underställströja från Kari Traa på årets Blogger BootCamp som jag sedan mer eller mindre bodde i under sommarens fjällvandring.
    Det första jag kommer att tänka på när det gäller ett tränings- eller tävlingsminne är när jag 2009 lyckades nå mitt mål att springa milen under 50 minuter. Har ALDRIG tidigare varit en löpare men kom igång under hösten och taggad till tusen tränade jag hela våren. Sedan dess är löpningen mitt främsta val när det gäller träning även om det inte funkar nu när jag är gravid, med ”bara” en månad kvar så känns det dock inte så avlägset att snart få knyta på skorna igen.

  • Reply
    Elin
    21 augusti, 2012 at 14:19

    Jag skulle gärna vilja vinna det fina linnet!
    Delar med mig av dagens fantastiska pass med min bästa vän och PT Petra. Vi träffades på gymmet i morse, båda lika trötta och omotiverade. Tio minuter senare var vi igång och pumpade biceps och triceps och hade fantastiskt kul! Motivationen kom tillbaka och vi sporrade varandra! Eteråt gick vi på Stadshotellet och åt hotellfrukost. Vardagslyx!
    Tack för en inspirerande blogg!
    Kram Elin

  • Reply
    whynja
    21 augusti, 2012 at 15:25

    Ett bra träningsminne för mig är när jag äntligen, efter lång träning och idogt kämpande plötsligt en dag klarade att dra mig upp i chinsstången av egen kraft! Vilken lycka!

    Jag vill gärna vinna det fina linnet.

  • Reply
    Malin
    21 augusti, 2012 at 15:26

    Jag har alltid älskat att dansa sedan jag började träna jazzdans i femte klass, men när jag gick i högstadiet så bestämde sig den lilla kommunen jag bodde i sig för att lägga ner all dansundervisning. Jag och en danskompis hade dock så snälla föräldrar att de skjutsade oss varje vecka till grannkommunen för danslektioner.

    Där var det dock ett helt annat tempo på inlärningen och vi hängde inte med. Dansläraren var en riktig hagga (om jag får säga det själv) och kommenterade ”ah, men fattar ni inte hur ni måste göra?” ”en apa hade kunnat dansa bättre”. Men vi fortsatte kursen ändå. Så var det en vecka kvar till terminens dansuppvisning och vår danslärare hade placerat oss längst bak i rutinen och talat om för oss att det var ”på grund av att vi inte skulle synas så mycket”.

    Men jag gav mig fan på att lära mig hela dansen. Och hela veckan tränade jag all ledig tid på stegen. När dagen för dansuppvisningen var kommen så kunde jag varenda steg och jag kunde de jäkligt bra. Så för min del så gick dansuppvisningen galant. Efter dansuppvisningen så kom vår danslärare fram till mig och sa ”Det där gick ju fantastiskt bra, Malin! Det vore kul om du ville fortsätta dansa med oss nästa termin också”. Jag svarade ”Nej tack, jag vill dansa för att det är kul och det är det inte med dig.”

    Det är mitt bästa träningsminne för att jag kämpade själv och lyckades lära mig dansen bara av min egen vilja. Och på grund av att jag sa så till henne (jag brukar alltid komma på vad jag skulle ha sagt efteråt). Jag hoppas att hon fick sig en tankeställare. Terminen därpå hade vi som tur var fått en ny danslärare i vår kommun, en som hjälpte oss och peppade oss när vi inte hängde med 🙂

    Jag hade velat vinna byxorna i storlek M.

  • Reply
    mammaspring
    21 augusti, 2012 at 17:55

    Jag vill vara med och tävla! Jag vill gärna vinna linnet i storlek S. Om jag ska vara ärlig så glömmer jag tävlingar rätt så fort. Känslan efter att jag kommit i mål den första gången jag sprungit ett marathon är kanske det starkaste jag varit med om i tävlingsväg. Den känslan vann t.o.m. över allt jag kännt då jag var ung och tävlade. Grät, skrattade och kände mig som en grym vinnare. Strax efteråt ammade jag min son. Kände mig stark och tuff!

    Inom kort ska jag delta i mitt första ultralopp (86 km) Hoppas på samma euforiska känsla vid målgång då!

  • Reply
    Ulrica
    21 augusti, 2012 at 18:30

    Jag skulle vilja vinna linnet, för jag har av egen ”maskin” gått ner 46 kg. Livet är härligt nu, jag mår så mycket bättre och är en bättre mamma och fru. Tänk att få klä sig fint inför träningspassen och känna att fy Sören vad jag är bra iklädd sitt snygga linne i stl. M. Hälsa är lycka!!

  • Reply
    Ellinor
    21 augusti, 2012 at 19:05

    Alltid lika roligt med tävlingar, i synnerhet då det ligger så fina priser i toppen. I brist på kärlek får vi hoppas att jag har tur i spel istället 😉 Om jag vann, skulle jag vilja vinna de korallfärgade byxorna i strl. S

    Det är svårt att välja ut ett enda träningsminne som har betytt lite extra för mig. Träning är förknippat med så mycket glädje, utveckling och motivation. Men för att göra det ”enkelt” för mig väljer jag därför ett tävlingsminne, då de är färre 😉 Förra året sprang jag mitt första löplopp på flera år och det med en tid bra under mitt mål/förväntan. Jag kommer ihåg känslan när jag gick över mållinjen och enbart med hjälp av endorfiner kände att jag kunde sprunigt ett varv till. Det var en ego- och träningsboost som hette duga!

    Kram

  • Reply
    Ulrika
    21 augusti, 2012 at 21:26

    Äntligen har jag kommit igång att jogga. Det går inte fort men det går framåt. Mitt minne är alldeles färskt. Hände här om veckan. Det var en ljummen, fuktig och lite duggregnade sommarkväll. Jag var ute på vischan och joggade längs en slingrande grusväg bland ko och får hagar. Jag hör att en bil kommer och saktar in vid mig. Stannar till och ser att det är en tjusig Lexus. Rutan åker ner, bakom ratten sitter en dam i åldern 80-90 år. Hon har vitt, lagt fint hår och rött läppstift. Hon har handskar på sig, sådana där med små hål i och som är öppna på handloven. Körhandskar. Hon frågar om hon kan skjutsa mig någonstans. Jag svarar, -Nej tack, jag är ute och motionerar men tack för ditt erbjudande. Då svarar hon – Men det är alldeles för kallt att vara ute i det här vädret. Å jag som svettades som ”en gris”. Högröd i ansiktet. Kan tillägga att hatten låg på passagerarsätet och käppen i baksätet. En joggingtur jag inte kommer att glömma. Vilken rar dam.

    Skulle jag få äran att vinna så är det ett par byxor i M som skulle passa. Det andra är för smått än så länge.

  • Reply
    Erika
    21 augusti, 2012 at 21:28

    Linnet är görfint, men om du tror att det är för stort för mig (om jag nu skulle ha turen att vinna) – så lotta vidare. Vill ändå dela med mig av det här minnet:
    http://sajagtranar.wordpress.com/2011/09/19/ett-rad-till-alla-er-pts-out-there/

  • Reply
    Mia
    22 augusti, 2012 at 07:55

    Vinner gärna ett linne!

    Mitt bästa träningsminne är när min treåriga son var med i skogen. Jag sprang och han cyklade. Han hade sin ’motorsåg’ med sig och lekte skogshuggare hur länge som helst, så jag hade bra tid på mig att träna backträning och plankor och benlyft. Han kastade kottar i en tjärn och jag låg bredvid och körde dips och annat. Det var så roligt att vara där med honom, och att han hade så roligt så att han numera gärna följer med mig igen!

  • Reply
    Elin
    22 augusti, 2012 at 09:13

    Mitt skönaste/bästa minnet jag har är faktiskt från min ungdom när jag tävlade i luftpistolskytte! Då denna sport är mycket mansdominerad var det roligt att oftast vara ensam tjej. Som oftast blev jag baktalad av de andra papporna som sa till deras söner att ”du kommer ju inte sist iaf trots den där sneträffen” eller ”du måste ju slå bruden!”. Detta triggade mig (och min pappa!) enormt och jag tränade mer.
    Ännu bättre var det när det var jag som mottog första priset och INTE sönerna 😉
    Jag höll på med skyttet några år med god framgång och många förstapris pokaler men sen fick den träningen ge vika för aerobics och step, nu är det löpning som gäller och nya utmaningar!
    Jag vinner gärna båda, i stl M

    • Reply
      Elin
      22 augusti, 2012 at 09:14

      Jag vinner gärna antinget linnet eller byxorna, båda är ju lika fina!

  • Reply
    Jenny
    22 augusti, 2012 at 09:25

    Lever kvar i en otrolig lyckokänsla efter att ha slagit personbästa på Midnattsloppet i lördags. Helt underbart! Jag var så glad att jag inte visste om jag skulle skratta eller gråta när jag kom i mål! Vinner gärna linnet (storlek M). Tack för en bra blogg!

  • Reply
    Eliana
    22 augusti, 2012 at 09:44

    <3 Kari Traa kläder! Det lila linnet skulle passa perfekt!
    Mitt bästa träningsminne är utan tvekan känslan efter en tre dagars utbildning till Body Combat instruktör.
    Jag tror aldrig att jag har varit så trött både fysiskt och mentalt.
    Formen var väl inte den bästa, men viljan desto starkare!
    Sista dagen, sista låten när luften just höll på att gå ur oss alla i gruppen helt, fick vi till en nytändning och röjde ordentligt hela sista låten. Fantastisk känsla av att orka lite extra med hjälp av härliga träningskompisar och ett sjukt jävlaranamma!

  • Reply
    Tiina
    23 augusti, 2012 at 13:09

    Garderoben med träningskläder måste förnyas, -24 kg gör att allt är för stort numera!:-). Ett nytt snyggt KariTraa linne (stl M) skulle vara super att vinna!
    Finns många träningsminnen, att från ha varit kraftigt överviktig till att nu börjar komma i bra form: orka jogga runt, klara av spinning/pulsintervall, högintensiv träning etc, och efteråt känna total lycka och utmattning för att man gett järnet och klarat av det.

  • Reply
    Tanja
    23 augusti, 2012 at 18:57

    Mitt minne är ifrån i somras när jag fick med mig min sexåriga tjej på en gå- och löprunda. Har ett skogsspår på tre kilometer och hon sprang det hon orkade och gick resten och jag sprang före henne och tillbaka och bakom henne och tillbaka osv. När vi kom fram hade hon fått ihop sina tre km och jag sju km, hon var jätteglad och stolt för genomförandet och även jag eftersom jag fick det bästa av två världar. Nu gör vi det ibland, vill inte att min dotter skall tröttna på detta utan känna glädje och vilja för löpning.

  • Reply
    Elin
    24 augusti, 2012 at 07:41

    Från åtta års ålder fram tills dess jag gick på gymnasiet spenderade jag mina sommarlov på vattenskidklubben hemma. Det var fantastiska tjejträningar tillsammans med mina vänner både tisdag och torsdag kväll och vi tränade och sporra varandra till att bli bättre, skära vågorna perfekt och starta på en skida och behålla det så under åket för att köra ett perfekt varv genom banan.
    I och med att det just är en sommarsport var det alltid en stark längtan tills båten och banan låg i då maj blev till juni. Mitt favorit minne är därför ifrån en sådan försommarkväll då första åket skulle göras. Iklädd våtdräkten, handskarna och skidan fastspänd med bindning på vänster fot. står jag och väntar på bryggan. Båten börjar puttra igång och med handtaget i handen hoppade jag i från bryggan, den isande känslan då kroppen möts av det 17gradiga vattnet, rättar till handskarna och känner hur vattnet letar sig in i våtdräkten. Kyla och en vakenhet. Känner doften av bensin blandat med älvvatten.
    Ropar okej till föraren som frågar om jag är redo. Tar ett hårdare grepp om handtaget. Båten gasar, raka armar, ett vänsterben som står och ett högerben som drar efter. På någon tusendels sekund går jag från att ligga i vattnet till att stå ovanför vattenytan på min skida, finner balansen och stoppar i högerfoten i bindningen bakom.
    Känslan av eufori då jag är i mitt rätta element, tar några provskär och skär svallvågorna både och höger och vänster. Böjer mig lite lätt för att nudda vattenytan med handen. Greppar handtaget igen. Båten vänder på fjärden och där dyker banan upp. Jag accelererar till vänster för att kunna ta mig igenom porten, då den högra bojen dyker upp släpper jag handtaget med den högra handen, lutar mig inåt och tar den högra bojen.
    Känslan av eufori, att vara på precis rätt plats och att en oändligt sommar väntar. Det är mitt bästa träningsminne 🙂

    Om jag vinner skulle linnet i storlek M gärna få bosätta sig i min träningsgarderob.

  • Reply
    Camilla
    24 augusti, 2012 at 08:19

    Mitt första Göteborgsvarv som jag sprang för 2 1/2 år sen ger fortfarande en liten rysning när ja tänker på målgången.
    Jag som inte ”kunde” springa hade avverkat ett halvt Marathon.
    Har hunnit springa ett till efter de, men inget slår de första!

    Skulle jag vinna så vinner jag helst byxorna eller linnet i M.

  • Reply
    Grattis – ni vann! « Health by Helena
    25 augusti, 2012 at 10:25

    […] kommenteratKarin FoH om Snabbmat!Fyscoachen om Häng med och träna!Elin om Vinn träningskläder från Kari Traa!Skön väckning « Health by Helena om Snabbmat!Skön väckning « Health by Helena om […]

  • Reply
    Jessica Hellström
    25 augusti, 2012 at 15:59

    Är nybörjare på löpning, men det finns inget som slår känslan av att ha klarat vårruset på under 30 minuter.. Jag skulle gärna vilja vinna byxorna spelar ingen roll vilken storlek, båda passar nog lika bra.

  • Leave a Reply