Hur fan gör man?

Igår kväll dök en av mina käraste vänner upp på Facebook-chatten. Han frågade hur det var, och jag svarade som det är – ”jättebra”. Frågan som kom tillbaka var kanske inte helt obefogad och den fick mig att tänka en hel del, både igår och under min löprunda i soluppgången imorse;  ”Härligt, hur fan gör man för att må jättebra i november…i Sverige?”

Jag tänkte tillbaka på den gamla Helena, hur mycket hon hatade hösten och helst ville gå i ide redan i oktober och sova fram till april. Hur hon suckade över regn, mörker, blöta fötter och kastvindar som trängde igenom varenda klädesplagg. Hur hon spenderade hela hösten med att iallafall längta till snö och vinter, men hur hon sedan bara ville ha värme när minusgraderna slog till. Hur hon faktiskt – om jag ska krypa till korset – sällan var nöjd med något alls.

Någonstans hände dock något, och jag började tänka annorlunda. Att livet är för kort för att lägga på skitsaker jag inte kan påverka. Att vissa problem är icke-problem när jag tittar på dem på riktigt. Att gilla läget eller göra något åt det! Jag skrev en gång ett gästinlägg hos Vida i ämnet, och nu när jag läser det igen blir jag så jävla glad att jag tog tag i mitt liv och insåg värdet av varje minut. 

Visst, jag har (självklart!) också mina mörka och dåliga stunder. Dagar jag bara vill krypa under en filt och gråta en skvätt, eller när allt går emot mig och universum tycks föra ett krig mot hela mitt livstänk. Men de dagarna är extremt få, och har jag en sådan dag försöker jag vända det till en utmaning, och at the end of the day envisas jag alltid med att iallafall inte somna arg, missnöjd eller ledsen.

Jag älskar november och hela dess bagage med regn, snö, frost, blåst och mörker…och jag lovar, kunde den gamla Helena lära sig det så kan du också. Börja med att gilla fredagen den 9 november och försök att se allt det vackra i idag. Det kommer att göra skillnad.

Mitt färgglada november härom dagen.