Skönt efteråt iallafall.
Backintervaller. Jag känner alltid en stark hatkärlek när jag hör det ordet. Någonstans vet jag ju att det är så bra och effektiv träning, men samtidigt är det ju så otroligt oskönt för ben, lungor och resten av kroppen när man väl håller på.
Det måste dock göras, och dagens intervaller lades upp enligt ett gammalt beprövat pass. Den här gången körde jag dock inte 25 intervaller. Jag körde 30. Med vansinnig träningsvärk i rumpan från benpasset igår var det ingen lek, men efteråt – underbart!
1 km uppjogg – 12 km/h
15 x 1 min (200 m) – 7% lutning – 12 km/h
15 x 1 min (200 m) – 5% lutning – 12 km/h
2 km nedvarvning – 12,6 km/h
1 km promenad – 6,5 km/h
30 sekunders vila mellan varje intervall, och det var som vanligt intressant hur klockan bara gick snabbare och snabbare för varje vilopaus…det gällde dock inte under tiden på löpbandet. Märkligt. Körde premiärpasset i mina nya och skitsnygga Adidas Marathon 10 som jag klickade hem för ett tag sen, och jag vet faktiskt inte riktigt om jag är jättenöjd med storleken (US 7 1/2)…det kan hända att jag behöver hitta en ny ägare till dem, tyvärr.
Hur som helst levererade de finfint idag och ikväll vilar jag och mina trötta ben välförtjäng på Scandic Grand Central där min vän har skivrealeasefest. Kom förbi!
2 kommentarer
Ann
Oh jesus, bra jobbat honey! Jag är sjukt avis, det kan vara inbillningsavundsjuka förvisso, men just backintervallsendorfiner är det nåt special med liksom.
Dock skulle jag nog dö döden av att praktisera dem inomhus, men förstår att du kanske inte har skogen inpå knuten direkt.
Heja du och tack för att jag iallafall får smaka på dina intervallendofriner! Ha en trevlig kväll!
Pingback: