Nu då?

Kroppen är nu nästan helt tillbaka efter lördagens lilla löprunda. Fortfarande lite träningsvärkskänsla i benen och jag har lätt för att få mjölksyra om jag går i för långa trappor…men annars. Det var underbart skönt att få köra ett styrkepass i gymmet igår, även om den senaste tiden löparfokus och muskelförtvining (kommer ju som ett brev på posten…) har gjort mig väldigt svag. En effektiv och viktmässigt lätt halvtimme var precis lagom, och idag har jag självklart träningsvärk precis på alla ställen som jag inte har haft det på en månad. Jag har verkligen saknat hantlarna, skivstängerna och de ömma musklerna!

Efter en mara – eller vilket lopp som helst som har krävt lite extra fokus – är det lätt att hamna i en tränings – och motivationssvacka. En tomhetskänsla kan infinna sig, det är svårt att orka hitta ett nytt mål att sträva mot och det kan hålla i sig länge. I mitt fall höll det fram till i måndags ungefär, längre tid än så behövde inte min hjärna för att glömma hur jävla ont det gjorde i lördags och istället börja tänka på nästa utmaning att bita tag i. Jag har nu så många idéer i skallen att jag istället inte vet vilken väg jag ska välja. Bollade ett par av dem med mamma över Facebook-chatten härom dagen och jag kunde nästan se över cyberspace hur hon skakade på huvudet. Måste sortera, strukturera och överväga. Tills jag är klar fortsätter jag att ge mina svaga muskler en massa kärlek.

Love your body – it’s the only place you have to live in.