Rastlös?

Tidigare ikväll laddade jag upp en bild på Instagram där jag hyllade söndagar och det sköna lugnet som bor i dem. Ett par timmar senare slog rastlösheten till som en käftsmäll, och jag var tvungen att dra på mig träningskläderna och sticka ut i sensommarvinden.

Värmde upp genom att springa runt min ö, 2 km där den första gick i uppvärmningstempo och den andra i en fart som fick hjärtat att vilja hoppa ur kroppen. Sladdade in i en lekpark där jag varvade räckhäv med hjälp av en klätterställning och armhävningar på samma plats, och när jag gjort 30 av den ena och 50 av den andra var mina armar nöjda (ja, eller det kom en mamma med en treåring som ville klättra och med all önskad tydlighet visade att ställningen inte var stor nog för oss båda). Den lilla biten hem gick jag inte på ett normalt sätt, utan medelst 210 utfallssteg, som TACK för att vi nu har samlat in 2100:- till Plan och deras arbete inför Tjejmilen. Med mjölksyran sprutande ur benen avslutade jag med fällknivar, sneda crunches och russian twists tills magen sa upp sig.

Allt som allt tog det inte mer än knappt 30 minuter, och jag konstaterar återigen att träning varken är svårt eller tar tid. Jag säger som ett par kunder till mig – kör bara kör!