Dream coming true
Ni som har varit med här genom åren vet att jag har ett stort intresse i konserter i allmänhet, och konserter med mina tonårsidoler NKOTB i synnerhet. Ni vet också att jag mellan konsertresorna springer en hel del. Nu i veckan fick jag helt osannolikt kombinera mina två intressen i London – jag sprang med Danny Wood i NKOTB!
Danny har bara löptränat i ett halvår, men sprang Boston Marathon på fina 3.50 tidigare i våras. Han driver fonden Remember Betty, där han samlar in pengar till bröstcancerforskningen till minne av hans mamma som gick bort för 15 år sedan och en stor del av insamlingen sker genom olika löparevent (FUCK CANCER-armbandet som sitter på min arm satt sedan på hans under konserten på kvällen…).
Efter ett par veckors konversation lyckades jag och min boyband partner in crime Sofia äntligen få ihop en löpdate mellan deras två konserter (som för övrigt var HELT magiska!) – 10 km i Hyde Park i ”prattempo”, vilket visst är 48 minuter när man springer med sin gamla tonårsidol. Vi hamnade på hans Instagram och jag inser med skräckblandad förtjusning hur stor impact social media har när telefonen höll på att brinna upp av alla notifications från hans Twitter.
1991 stod jag i Globen och grät när de stod på scenen, 2014 springer vi och pratar marathonträning tillsammans. Surreal.
Law of attraction säger jag bara.
3 kommentarer
mamma
Hm…ja vem skulle kunna ana detta när vi klev på tåget i Rättvik den morgonen 1991.Två mammor med sina förväntansfulla döttrar 🙂
Jag minns när jag fick åka o köpa en kartong med prylar, bilderna tapetserade du väggarna med i ditt flickrum.
Tänk vilken tur Helena att du har en samlande mamma så kartongen fanns kvar.
Gläds verkligen med dej, nu när du får uppleva dessa stunder med dina tonårsidoler.Som sagt ränderna går aldrig ur.
Puss o kram
Pingback:
Pingback: