…och nu blir det reklam.

Det är några veckor sedan jag kom ner från Kilimanjaro och jag börjar förstå att det finns en del frågor som behöver besvaras. Jag får en del mail där ni frågar om än det ena och än det andra, och jag ska försöka att besvara era frågor nu. Är det fortfarande något ni undrar efter det här inlägget – lägg en kommentar eller skicka ett mail till mig så ska jag försöka ge er ett svar.

Jag bokade min resa genom Äventyrsresor efter rekommendation från en kollega som hade gjort samma resa för några år sedan och varit väldigt nöjd. Jag valde att bestiga Kilimanjaro på 6 dagar via Machame/Mweka route – en av de mest natursköna lederna upp till Uhuru Peak. Längs vägen bor man i tält, men vill man inte det finns andra alternativa leder att ta upp till toppen. Jag ångrar inte en sekund att jag åkte med Äventyrsresor, deras samarbetspartner Zara Tours i Tanzania är extremt proffsiga och levererar fantastiska guider och servicenivån är mycket hög! Högsta betyg!

Hur förberedde jag mig då? Ja, hörni ni. Inte så mycket fysiskt skulle jag vilja säga, men ganska mycket mer mentalt. Jag bokade ju min resa ganska hastigt och lustigt bara ett par månader innan jag skulle åka så det fanns inte mycket till tid att förbereda sig. Jag fick snabbt köpa ett par kängor, försöka hinna gå in dem genom att traska upp och ner på Gesundaberget hemma i Dalarna och sedan hålla tummarna att jag inte skulle få några skavsår. Mina underbara vänner på Gococo såg till att jag hade marknadens bästa och skönaste strumpor på fötterna och sen var det bara att gå. Loggade ett par tusen svettiga höjdmeter under sommarsemestern, men den låga syrehalten som väntade på Kilimanjaro kunde jag tyvärr inte utsätta kroppen för och träna på. ”Det får bära eller brista” tänkte jag, och försökte njuta av utsikten över Siljan istället för att oroa mig för syrebrist.

Förutom prylar jag var tvungen att köpa fick jag se över mitt vaccinationskort och komplettera med en och annan spruta, bl.a. mot Hepatit A+B och stelkramp. Jag tog min senaste stelkrampsspruta när jag var 10 år, och efter att ha läst om den extremt otrevliga sjukdomen kände jag att jag ville ta det säkra före det osäkra. Malariatabletter införskaffades och Dukoral mot kolera skulle drickas innan avresa. Ebolan försökte jag att ignorera, trots mammas oro. Afrika är stort och Tanzania ligger långt ifrån de dåvarande riskområdena.

Det finns vissa saker som var fullständigt oumbärliga under min bergsbestigning, och nu kommer det frivilliga reklaminslaget i det här inlägget. Jag säger inte att det här måste vara de bästa prylarna på marknaden(?), men för mig var de där och då absolut världsklass! Utan inbördes ordning:

Håkan på Äventyrsresor – ett outtröttligt stöd när jag hade en miljard frågor innan min avresa.

Mina kängor från Haglöfs – noll skavsår, noll blöta fötter och noll obekvämligheter.

Yllestrumporna från Gococo – av samma anledning som ovan. Fullständigt magiska!

Vätskebehållaren – flaska går bort på Kilimanjaro, du orkar inte hålla på och skruva av och på en kork och att ha snabb tillgång till vatten är a och o.

Cellsyre från Holistic – placebo eller inte, jag kände ingenting av höjden när det kommer till huvudvärk eller illamående. Ingenting.

Glasögonen från X-Kross – solen på Kilimanjaro är stark och utan glasögonen hade huvudvärken förmodligen varit ett faktum.

Pannlampan från Silva – du är körd utan pannlampa. Totalt körd. Både under toppbestigningen men också på kvällarna i tältet och på campen.

Dry Bags – utan dem hade allt i väskan varit fuktigt. Konstant. Att kunna sätta på sig torra kläder är ovärderligt när du är trött och frusen.

Supervarma understället från Haglöfs – höll mig varm i sovsäcken på nätterna och framför allt under toppbestigningen.

Superlätta, hopfällbara trekking poles – fullständigt ovärderligt på vägen ned från toppen, jag vet inte om jag hade klarat det utan dem.

Förutom ovanstående är det av högsta prioritet att ha en bra ryggsäck (jag använde en 35-liters), en duffel bag för alla saker som bärarna ska bära (de bär inte väskor med hårda kanter) och ett ordentligt GORE-TEX®-ställ. Vädret växlar snabbt på berget och man vill till varje pris undvika att bli blöt och kall.

Jag tror att jag har svarat på allt ni har undrat nu. Om inte – maila mig på helena@healthbyhelena.com eller kommentera det här inlägget så svarar jag! En sista fråga som jag har fått många gånger är: ”Skulle du rekommendera andra att göra samma sak?”. Mitt svar är uteslutande JA.

Vill ni läsa Holistics intervju med mig om min bestigning? Kolla in deras blogg!