Träningsmagi

#uppochhoppaijuni del 24 (hjälp vad tiden går snabbt!) handlar om träningsmagi. Och vet ni vad – det kommer inte att handla om löpning!

Nej, det här inlägget handlar om att gå. Om att gå hemma i Dalarna. Uppför, nedför, uppför och nedför igen. Under klarblå sommarhimmel i tidig morgontimma innan solen har blivit för het. Med brännande mjölksyra i låren, hjärtat hårt bultande i bröstet och svetten rinnande nedför ansiktet. Bara en meter till, några steg, snart får du vila…känslan när man tror att man inte klarar ett enda steg till men gör det ändå.

De absolut mest magiska träningsögonblicken förra sommaren var precis dessa – när jag försökte vänja min kropp inför Kilimanjaro-bestigningen. ”Hemma” på lilla Gesundaberget, upp och ner och upp och ner och upp och ner. Med stavar i händerna och en liten och lätt ryggsäck med vatten och kaffe på ryggen. Första klunken kaffe under vilan på toppen efter några vändor upp och ner, med hela Siljan nedanför fötterna…det stavas t.r.ä.n.i.n.g.s.m.a.g.i. Det blir en hel del av den varan även den här sommaren.