Paus
Ni har säkert märkt att jag inte har varit så aktiv här på ett tag. Jag har omedvetet tagit en liten bloggpaus men den har de senaste dagarna blivit mer medveten. En låsning i en costovertebralled i ryggen som orsakade ett elakt tryck på en nervrot, som i sin tur strålade ilande smärta ut i hela vänstra sidan av ryggen har tvingat mig att vila, vila och vila…och därmed fått mig att tänka över livet ett par varv. Min räddare i nöden David – kanske Sveriges bästa trollkarl när det kommer till att laga trasiga kroppar – har motat bort det värsta med två mer eller mindre smärtsamma behandlingar och jag är på väg tillbaka till ett normalt och smärtfritt liv igen. Jag vill aldrig någonsin ha tillbaka den här känslan…aldrig.
Jag har rannsakat mig själv under mina snart tre dagar hemma i soffan, och funderat över vad som är viktigt i livet på riktigt. Det gör jag väldigt ofta, men varje gång jag tvingas att vara stilla och göra ingenting blir det så mycket mer påtagligt, och varje gång det händer så plockar jag bort saker ur livet och lägger till nya. Just nu känner jag inget som helst behov av att varken läsa eller skriva någon blogg så jag har helt enkelt struntat i det. Det kommer jag att fortsätta att göra ett tag framöver, jag känner att det är en förändring på gång och jag ska bara lägga de sista pusselbitarna för att se vad som kommer ut av den känslan. Istället tänker jag fortsätta att läsa böcker (som jag aldrig hinner i vanliga fall) och fokusera lite extra på mitt verkliga liv. Det är alldeles för kort och det gäller att leva det så länge man har det i sin hand.
En av böckerna som ger perspektiv och får mig att inse att ryggont trots allt inte är hela världen…nyttigt.
2 kommentarer
Anna (orka mera)
Klokt! Funderar så där från och till. Att man inte borde lägga så mycket tid på datorn/bloggen/facebook you name it. Och när jag tar en liten paus så hittar jag så mycket tid. Tänker att jag ska fortsätta så, men så trillar jag dit. Fastnar. Och tror att världen står och faller om jag inte bloggar ett inlägg om dagen och håller mig uppdaterad på personer jag aldrig träffat…. märkligt egentligen! Krya på dig och njut av dina böcker och ditt riktiga liv!
Pingback: