Födelsedag

Påsken 2.0 fortsätter. Dagen igår var helt magisk, inte ett enda litet moln visade sig och jag spenderade mer eller mindre hela dagen i bikini(!) på en filt med en hög tidningar…så fantastiskt välbehövligt!

Bröt av vilan på förmiddagen för en löprunda på i det närmaste trafiktomma vägar bland röda hus, hästhagar och lador. 5 km rakt ut i nowhere för att vända och springa hem igen, det var planen.
Kände att det gick lite onödigt segt på vägen hemifrån, men tänkte att kroppen inte var riktigt vaken ännu. Känslan gav sig dock inte riktigt, och inte förrän jag vände hem förstod jag varför. Då upptäckte jag nämligen att jag hade sprungit en halvmil segt uppför, och insåg ganska snabbt att vägen hem skulle bli något mer njutbar. Kilometertiden kapades med en sisådär 30 sekunder och klockan stannade på 47:54 efter mina 10,4 (ja, jag sprang fel på vägen hem) kilometer – en helt ok tid med tanke på att första kilometern klockades på 5:25…milen börjar hitta hem i mina ben nu.

Påskafton idag då har jag hört, och solen behagar att dränka min del av Dalarna idag igen. Prognosen säger +18 och sol och jag räknar kallt (varmt!) med ännu en dag i sommarutstyrsel för att utöka antalet pigga vårfräknar på näsan!

För mig är det dock inte påskafton som utmärker den här dagen…inte alls faktiskt. Min dag är speciell på ett helt annat sätt…det är min mormors födelsedag. Älskade och gränslöst saknade mormor som slets bort från mig för drygt fyra månader sen, men som jag vet är med mig idag. Hela min dag är hennes (även om jag vet att hon samtidigt är någon annanstans och bjuder alla runt omkring på kokkaffe) och ikväll ses familjen för att äta middag och komma ihåg och skratta åt hennes upptåg, egenkomponerade ordspråk och små finurligheter.

Du är saknad mormor, men idag ska jag le hela dagen bara för din skull…för att du alltid gjorde mig glad. Älskar dig.