Oh yes!

Jag är äntligen tillbaka i vardagen igen. Tittar fortfarande tillbaka på min semester och ler stort, men har liksom förlikat mig med tanken att det är i Stockholm mitt vardagsliv pågår för tillfället, och jag gillar det.
Efter en välbehövlig sovmorgon och god frukost tog jag tag i projekt damm – och packningsfri lägenhet och gav mig inte förrän hela mitt hem doftade såpa. Älskar den rena doften av grön såpa, det får mig dessutom att tänka lite extra på min gränslöst saknade mormor…fina mormor.

När mitt hem gnistrade snörade jag efterlängtat på mig mina NYC-köpta Adidas Supernova Glide 3 (har använt Glide 2 innan och 3:an är en fantastiskt skön uppdatering!) för mitt första riktiga löppass (5-kilometaren på löpbandet igår räknas inte) sen maran. Fick ett råd från ett proffs som jag har stor respekt för att vila från löpningen i upp till tre veckor efter min första mara, och jag har varit duktig flicka och lyssnat trots att jag tyckte att det lät som en onödigt lång vila. Men vem är jag som glad amatör och sätta mig upp mot eliten liksom? 🙂

Var sugen på långpass men förnuftet begränsade mig till 10 km, som avverkades runt Riddarfjärden…just det, inkl Västerbron. Den där Västerbron alltså…min Garmin skvallrar om att det var just kilometern över den som drog upp mitt kilometersnitt i slutändan…eller så här i efterhand tänker jag nog att det är just knycken upp till själva bron från Söder Mälarstrand som är den riktiga bromsklossboven i dramat.
Snabbaste tusingen idag gick på 4.18 och Västerbro-kilometern på 5.08(!). Inte ok med tanke på att det bara är 1 sekund snabbare än tempot jag höll i snitt i 42 kilometer för ett par veckor sen…nej, mer backträning på schemat om det ska bli ett hyfsat resultat för mig på Lidingöloppet i slutet av september, och hör sen!
Milen idag gick iallafall på 46.16, och jag får väl vara nöjd trots käftsmällen från den där bron.

Väl hemma hade solen helt lägligt tagit över min ö, så två timmars bikinihäng tillsammans med återhämtning bestående av laktosfri yoghurt och Holistics Power Meal, en liten powernap, ett långt telefonsamtal med mamma och rykande färska tidningar i form av Runner’s World och Topphälsa satt som en finfin belöning.

Hej efterlängtade endorfiner!

Sommarkväll, hemmet är kliniskt rent och kroppen mår som en säck diamanter. Fy f*n vad skönt att vara tillbaka!