Lugn att spara…

Timmarna i Dalarna börjar rinna ut, och i vanlig ordning börjar separationsångesten krypa inpå…jag vill liksom inte åka härifrån, men samtidigt är det skönt att få vara hemma i några dagar innan jobbet kallar igen.
Den största utmaningen för mig är att försöka behålla lugnet när jag kommer tillbaka till stan igen. Det bokas (eller nej, det bokas inte…jag bokar) snabbt upp i kalendern, och även om det är roliga saker som ska göras så får jag inte glömma bort att andas med magen och ta mig tid att reflektera över allt som händer – precis på det sättet som jag gör här uppe.

Det gäller verkligen att ha något rogivande att fokusera på då och då när livet rasar på i 180 km/h, och när allt går lite för snabbt nu när jag kommer hem – för det kommer det att göra, det vet jag – då ska jag ta blunda och plocka fram den här bilden…en halvsovande katt på favoritkökssoffan. Rent lugn inpackad i världens mjukaste päls.

Smulan – världens keligaste katt.