Livsglädje

Det här inlägget handlar inte om träning, det handlar om livsglädje. Bara dagar efter att den hemska nyheten om Camillas bortgång nått oss kommer nästa slag i magen – dalasonen Kristian Gidlund har förlorat kampen mot sjukdomen och somnat in. Vi som har följt Kristian har förstått att det har varit nära väldigt länge och att kampen på slutet har varit oerhörd svår, och trots den oerhörda tragiken i att en älskad person har lämnat oss känns det nog någonstans som en lättnad för många att veta att smärtan och lidandet för Kristian är över.

Jag vill inte fokusera på det faktum att Kristian inte finns bland oss längre på grund av en vidrig jävla sjukdom, utan jag vill prata om och komma ihåg hans glöd och livsglädje som bodde i honom ända in i det sista. Mitt i allt elände, all smärta och i en kropp som sakta föll sönder behöll han den fantastiska glädjen, klokheten och förmågan att leva i nuet och uppskatta det lilla i varje litet ögonblick – något som många av oss som är friska och har hela livet framför oss inte gör. Jag har skrivit om det tidigare, och idag är min ståndpunkt än starkare.

Våga säg nej, våga säg ja, var ärlig, lyssna på dig själv, våga vara lycklig. Ta vara på din tid. Kanske finns paradiset faktiskt på jorden. Så skrev du, Kristian. Du frågade dig också i ett inlägg i juni: Vad skulle jag göra om jag vaknade en morgon och var alldeles frisk? Jag ryser av orden och blir ödmjuk inför livet när jag försöker förstå hur du kände. Hoppas att du är alldeles frisk där du är nu och att du får leva det liv du på slutet inte vågade eller kunde drömma om. Vila i frid.

Snälla, ta till er en klok mans ord. Lev inte som vore ni odödliga. Kramas mer. Livet är nu. Hylla livet. Fuck cancer.

Foto: Malin Sydne.