Jag fick en oplanerad timme över på eftermiddagen idag så jag passade på att ge mig iväg till blodcentralen. Det var mitt livs 19:e blodgivning, och det känns verkligen bra att kunna lämna lite av sitt friska och livsviktiga blod till någon som faktiskt behöver det bättre än jag. På geblod.nu kan man se hur nivåerna ser ut för respektive blodgrupp just idag, och det känns fint att vara en av de där enheterna som hjälper mätarna upp till nivån som benämns ”ok”. När jag satt och fikade efteråt klickade jag mig in på hashtagen #geblod på Instagram. Hade jag varit det minsta osäker på om jag skulle ge blod…

Ja, så mycket blod har jag givit bort sedan jag bestämde mig för att bli blodgivare för många år sedan. Idag – alla hjärtans dag till ära – gav jag 4,5 dl för 18:e gången, och det som en gång började som en egenterapi mot min blodskräck är numera en ren njutning och en stund i lugn och ro för en bra sak. Jag kan t.o.m. längta till nästa gång det är dags, till att få ligga där och känna att jag är en hjälpande hand för någon som verkligen är i behov av hjälp, och efter den avslappnade känslan av välbehag efteråt. Den största vinsten är dock när sms:et…