el camino
-
>Hasta luego querida familia…
>Mamma. Helena. Pappa. Vet ni vad oddsen är för att detta foto skulle bli taget i Stockholm? En planerad blixtvisit för mamma, som åkte ända från Mora för att stanna i stan i ynka sex timmar, och en oplanerad (iallafall för mig) dito för pappa, som bor i Falun men var på jobb i stan, gjorde att båda mina föräldrar (som inte har levt ihop på snart 30 år..) strålade samman i huvudstaden idag! Vi kunde, t.o.m. i sällskap av min bror, ta en för mig väldigt värdefull hej-då-och-ta-hand-om-dig-på-vandringen-fika tillsammans… Mitt hjärta är fortfarande varmt. Tack fina ni för att ni kom. Love you forever and ever. Foto privat. Kärlek.
-
>Tengo el globo en mis manos…
> 06.32 – pip! Där ligger uppenbarligen min kropps bedömning av sovmorgon. Bara att kliva upp, se solen utanför fönstret och fortsätta känna mig sådär ofattbart stark och inspirerad som jag har gjort ett tag nu… Gårdagens löpning var ett kvitto på att det mentala befinner sig där det ska, kroppen svarar och gör mig nöjd och jag går mest runt och ler. Härlig känsla!Me parece que tengo el globo en mis manos som Luís, en skön människa och konstnär jag träffade mitt ute i Amazonas för ett drygt år sen, har målat på en stor vägg i en av Quitos mest anrika byggnader. El globo en mis manos –…
-
>Kompensation för Prag – check!
>Helgen i Prag är nu ombokad. Jag tar med mig mamma och flyger dit för att fira vår födelsedag (ja, vi fyller år på samma dag!) i september! Ser verkligen fram emot att få spendera en hel helg med henne där, bara mamma och jag. För sakens skull kompenserade jag idag uppenbarligen även mitt missade lopp nu på lördag. Min planerade joggingtur på löpbandet efter jobbet utvecklades nämligen till 21,1 kilometer och en hyfsad tid på 1.41.29 (4,49 min/km). Don’t ask, jag vet inte vad som sker i min kropp just nu…det är bara för mycket energi samlat på en för liten plats. Benet höll iallafall hur bra som helst…