el camino
-
Obotlig(?) saknad
Min lördag går verkligen till historien som en av de bättre. Vaknade tidigt, tog en promenad i soluppgången (vet ni hur vackert ett nyvaket Stockholm är från Västerbron!?) och gick sedan hem för att äta frukost, ladda om, springa in till Balance lagom till öppning (heja tomt gym!) för att köra mitt vidriga (men ack så älskade) rygg – och bröstpass. Hem för lunch (underskattad torsk med spenat…mums!) och vände sedan tillbaka till stan för kaffe i solen med min älskade lillebror. Redan där var dagen liksom värd. Mot sen eftermiddag drog jag mig vidare ner till Stockholmsmässan, där det hålls Vildmarksmässa i helgen, för att kolla in Daniels fotoutställning.…
-
>Snälla, låt det stanna…
> Onsdag är sovmorgondag i mitt liv, och idag började jag den med att sova 1,5 h längre än vanligt och vid 7 gick jag ut på en knapp timmes promenad i snövädret (som jag hoppas håller i sig!)…blåsigt och mörkt men så härligt! Musiken fick ligga i fickan, idag ville jag bara lyssna på tystnaden. Drog mig till minnes mitt april, insåg återigen att jag under tre veckor spenderade hela (långa) arbetsdagar till fots och undrade i mitt stilla sinne när jag ska våga öppna min handskrivna dagbok och läsa om mina tankar jag hade längs vägen? 7 månader efter hemkomst ligger den fortfarande orörd…över hundra sidor av min…
-
>Enmiljonetthundrafyrtiotretusenfemtiotvå…
>Ett stort tal. Än större blir det när jag konstaterar att det är antalet steg jag tog under min vandring över Spanien i våras. Skrämmande nästan. Ni är många som har gissat och jag ber verkligen om ursäkt för att det har tagit orimligt lång tid för mig att redovisa siffran, men bättre sent än aldrig…väl?1 143 052 steg. Det är rätt många steg det (och då ska vi ändå addera några fler, eftersom stegräknaren hävdar att det bara tog mig 5500 steg att korsa Pyrenéerna…omöjligt). Erika gissade på 1 000 354, och är med den siffran närmast sanningen. Erika – du ska som utlovat föräras med en stegräknare från…