Känslan jag har i kroppen när jag kliver av ett löpband efter 84 minuters löpning är ungefär dubbelt så skön som när jag joggar ner efter en lika lång runda utomhus. Det är verkligen inte roligt att stå på det där bandet, men vinsten i att göra det då och då är att det känns så fantastiskt mycket lättare att springa ute sen. Dessutom längtade jag in direkt när jag klev utanför dörren på väg till gymmet – Stockholm är verkligen kallt idag. Låg och matade på i något som jag i min vildaste fantasi önskar vara mitt tempo om 133 dagar(!) när jag planerar att springa ett par varv runt…

Ibland tror jag verkligen på attraktionslagen…ni vet, be careful what you wish for ’cause you might just get it all. Måndagens pisslöprunda som jag bara ville glömma byttes idag ut mot en snabb runda som gick så löjligt lätt att det kändes som att jag fullständigt flög fram, och tisdagens söndernötta bästa strumpor ersattes av fyra nya lovely par som låg i lådan och väntade när jag kom hem…YES! Gissa om mina träningspass kommer att bli en ren och skär njutning(?) i framtiden!? Jag älskar när universum vänder och kommer in på min bana igen. Hur har er torsdag varit?