Browsing Category

helena pysslar

helena pysslar hemma hos Helena

>I brist på träning

>

Kände mig äntligen lite piggare imorse när jag vaknade. Så pigg att jag kände att jag ville göra något, men att ge sig ut på en efterlängtad lång och svettig promenad är kanske inte helt smart när man har varit sjuk i över en vecka? Tror inte att kroppen vill att jag ska förbruka min första någorlunda friska energi med att ge mig på ett försök till fysisk aktivitet…
Nej, det fick bli lite pyssel istället…eller snarare modifiering av mindre roliga Ikea-grejer. Jag är inte direkt något fan av Ikea, tycker inte att det är jättekul att strosa runt där i timmar och många av deras prylar är väl i ärlighetens oftast mer funktionella än snygga..?
Hur som helst så har jag, i rent överlevnadssyfte och för att nå upp till mina högsta köksskåp, införskaffat  världens tråkigaste pall på ovan nämnda varuhus…99 spänn(!) går ju liksom inte att motstå.
 
Hej då fula träfärgen!
Den fick ett litet face lift imorse i form av lite vit färg, och kommer på ett eller annat sätt att fortsätta att byta skepnad…har inte klurat ut riktigt hur bara. Återkommer i ärendet.
Snygg fläck?

Min andra Ikea-pryl som fick byggas om efter frukost var en bättre begagnad matta. Köpte den ganska längesen för att ha vid soffan, men knappt en vecka efter lyckades jag spilla ut en hel kaffekopp över den…begåvat.

Försökte självklart få bort fläcken, men det resulterade bara i en större och större och större…ja, ni fattar. Billig som den var fick den istället vila på vinden ett tag. Men idag jag kom på en idé, hämtade ner den, klippte helt sonika bort fläcken och i den nya storleken passade den perfekt under köksbordet istället!

Bäddat för mysmiddagar…

Vem har sagt att man inte kan ha en ryamatta i köket? Mysigt om ni frågar mig!

Jaaahapp…vad ska jag pyssla med nu då..?
Förresten – ett fynd i form av ett par skor ute på bloppisen!
Foton: By me.

helena pysslar

>Ändlöst stickande

>

Pippi-halsduken har knappt maskats av förrän jag har börjat på nästa halsduk, och jag inser att bloggfokus har flyttats från träning till pyssel. Stickning har (vid sidan av biobesöken) verkligen blivit min bästa avkoppling och grymmaste knepet att avleda min rastlöshet nu när jag är sjuk och inte kan svettas och framkalla mjölksyra som jag vill.
Är dock lite småless på halsdukar nu, och ser fram emot att utveckla mina kunskaper till något mer avancerat som…kanske raggsockor. Dock har jag hört att hälarna är ett litet h*lvete att få till, så benvärmare kanske får bli steg ett? Eller vad kan man annars sticka som inte kräver en ingenjörsutbildning?
Foto: Privat. Halsduk to be.

helena pysslar träningsinspiration

>Jag kan ju om jag vill!

>

Nej, det blev ingen kvällsträning heller idag. Skönt. Det är svårt att förklara, men jag känner mig otroligt nöjd över att jag hoppar över träningen utan att bli stressad över det. Jag vet, det låter sjukt, men så är det.
Den största utmaningen i min träning är utan tvekan vilan. Jag är värdelös på att vila, och att vila två dagar i sträck har liksom inte funnits på kartan i min värld…jag kör ofta på tills min kropp stupar. Sån är jag och det är svårare än ni tror att ändra på det.

Idag vill jag dock inte ta på mig hela äran själv. Nej, jag vill tacka Sara för att jag vilar. Sara har nämligen gjort mig lite förvirrad och fått mig att tänka till.
För ett tag sedan droppade hon sin tretimmarsutmaning. Kul idé och min hjärna gick igång och började självklart fundera på hur jag skulle knäcka nöten med att klämma in 9 timmars jobb (som såklart krockade just idag) och 3 timmars träning på en dag. Morgonlöpning med start klockan 6 kändes som det enda som funkade, och visst hade jag en tanke på att faktiskt genomföra det. Jag är säker på att många andra kände sig lika utmanade som jag och tänkte att tre timmars träning kändes vettigt och skönt galet att genomföra.

Men så kom ett annat inlägg hos Sara. Ett otroligt bra och viktigt inlägg om den friska(?) träningsbranschen och den inspirerande(?) träningsbloggosfären.
Lite motsägelsefullt blev det dock för mig, eftersom jag på ungefär en sekund tänkte på hur många det finns där ute som faktiskt tänkte som jag gjorde till en början…att de, inspirerade och peppade av andra träningsbloggare, ”måste” hoppa på den där tretimmarsutmaningen för att de inte vill visa sig sämre än någon annan. Klämma in 180 minuters träning och visa att de faktiskt orkar och kan, trots att de kanske inte vill eller har tid egentligen.
Det här är verkligen ingen kritik mot Sara, jag gillar Sara, men i mitt huvud blev det lite rörigt och det fick mig att tänka till och lägga ner mina tretimmarsplaner. Jag vet att jag kan träna i tre timmar, och jag har inget som helst behov av att bevisa det för någon, inte ens mig själv…helst inte en dag när jag faktiskt vet att jag kommer att vara tillräckligt trött av en lång arbetsdag.

Vad jag däremot inte vet lika självklart är att jag kan sitta still och ta det lugnt i tre timmar i sträck…och därför ligger min utmaning precis där nu ikväll. Tre timmar tofflor, stickning och zappande på tv:n – min sämsta gren. Jag vet att kroppen behöver det, och jag vet att jag kommer att vara nöjd om jag klarar det.
En timme avklarad – två to go…wish me luck…

TACK SARA för min välbehövliga vila idag!
Foto: Privat. Min utmaning och mitt kommande tillskott i halsduksdjungeln i hallen...