>Ändlöst stickande
>
Pippi-halsduken har knappt maskats av förrän jag har börjat på nästa halsduk, och jag inser att bloggfokus har flyttats från träning till pyssel. Stickning har (vid sidan av biobesöken) verkligen blivit min bästa avkoppling och grymmaste knepet att avleda min rastlöshet nu när jag är sjuk och inte kan svettas och framkalla mjölksyra som jag vill.
Är dock lite småless på halsdukar nu, och ser fram emot att utveckla mina kunskaper till något mer avancerat som…kanske raggsockor. Dock har jag hört att hälarna är ett litet h*lvete att få till, så benvärmare kanske får bli steg ett? Eller vad kan man annars sticka som inte kräver en ingenjörsutbildning?
Foto: Privat. Halsduk to be.
9 kommentarer
lady thirty
>så mysigt med stickning 🙂
kram
camelia
>Jag stickade raggisar i syslöjden! Det blev en påse. Och bara en dessutom – hälen är knepig!
Kristina
>Jag ska lära dig att sticka hälen, inte alls så svårt som man tror. Kram från moster.
Emliscious
>det ser så mysigt ut men min totala brist på tålamod och min oförmåga att vara noga kan jag tänka mig hur resultatet skulle bli… hahaha
hedgehog-sara
>jag kan bara sticka halsdukar och grytlappar 🙂
Marina
>Vantar är inte så svårt, det kan vara ett nästa steg..
Vida
>Det ser så avkopplande ut.. i jul ska jag lära mig virka små stjärnor har jag bestämt.. tror att min rastlösa själ behöver nåt att koppla av med..
Kramar
Ann
>Jag lovar dig, hälarna är verkligen inte ett dugg svåra! Raggsockor är jätteroligt, både att sticka och ge bort. Ta hjälp med första hälen så går det galant sedan. Tro mig, jag har verkligen noll komma noll pysseltalang, men strumpor kan jag iaf sticka!!
Mela
>Såna här! http://www.freehands.com/products/Stripe-Wool-Knit%2C-Womens.html
Så man kan använda telefonen med vantarna på… 🙂