>Ägnade precis en liten tanke åt mina nära. En liten tanke som nu växer sig större och större…en tanke på att det är så lätt att ta för givet att de alltid finns där, och alltid kommer att göra.Den enkla anledningen är att en av mina vänner inte är långt ifrån att mista sin kära farmor, en farmor som jag en gång stod väldigt nära. Tanken på att hon inte har långt kvar gör lite ont i mig, och ännu ondare gör det när jag tänker på dem som blir kvar. Lilla farmor mår inte bra där hon är nu och kommer att må så otroligt mycket bättre på den…