konsert
-
Hur gör ni?
Hösten är här på riktigt nu. Vi kommer inte undan med sensommarsnacket längre, nu är det oktober och höst. Sen några år tillbaka gillar jag hösten, tidigare hatade jag den som pesten. I mitt fall har, nu när jag ser tillbaka, min känsla för hösten helt och hållet följt mitt mentala hälsa. Är jag tillfreds i mitt huvud kan jag liksom tackla varje årstid (även om mörkaste januari/februari fortfarande är en challenge). Jag tacklar hösten nu, det gör jag…jag hyllar den t.o.m. Hur som helst. Hade en diskussion med en kollega om det här med hösten. Om att många inte gillar den. Blir trötta. Nedstämda. Uppgivna. Och hur viktigt det är…
-
Innan jag kände dig
Tröttmössetorsdag och ett halvt ton grus i ögonen….men anledningen är långt mer värd än vad ni kan ana. Melissa Horn släppte nämligen ny skiva igår och jag fick avnjuta en fantastisk spelning med efterföljande releasefest. Det blev alldeles för sent för att det skulle kännas mänskligt att gå upp när klockan ringde 05.00 i morse, men faktumet att jag fick fira onsdag med stora gröna oliver, surdegsbröd med hummus, parmaskinka, ett par glas vitt, fint sällskap och fantastiskt vacker musik väger med råge upp mina trötta ögon idag. Att jag dessutom fick en pratstund med kvällens stjärna (och äntligen få chansen att överösa henne med mycket välförtjänta lovord), och framför allt hälsa på hennes…
-
Robbiefied…
…again. As always. Det kan inte gå fem år mellan gångerna jag får se honom in real life, så är det bara. Take That var ingenting utan honom igår (även om det kan vara den coolaste showen jag någonsin har sett!). Ingenting. Ryktet om en soloturné får mig att le.