Oooh no vad jag var inte var sugen på att springa idag…eller träna något annat heller för den delen. Jag kör fortfarande på semesterkonceptet att kroppen får bestämma och därför kände jag att min timmeslånga promenad strax efter soluppgången imorse fick räcka som dagens motion. Snart är det höst och då vet jag att jag kommer att träna typ 8 dagar i veckan, så jag passar på att lata mig lite nu. Mina muskler som är skapta för att jobba sig själva till total utmattning tycker nog att mitt lökande är hell on earth…men som sagt, nu är det inte de som bestämmer. Punkt. Så…då har hela min måndag varit ett smått…

Ja, så förvånad blev jag (inte) när läkaren imorse meddelade att ”det är en virusinfektion, och då hjälper ju inte antibiotika. Det bästa är att vila och bara vänta ut det.” Vänta. Absolut min sämsta gren här i livet…helst när det är ett virus det ska väntas på. Men vad har jag för val liksom? Säger doktorn vänta så väntar jag. Det tråkiga är dock att jag får vänta på nästa endorfinsprutande träningspass, och det är mindre kul. Jag är faktiskt rätt sugen på att träna nu. Springa, framför allt…och det är ju positivt med tanke på att det har varit lite si och så med det sen maran. Så jag…