resor
-
En dröm blev sann
Atlasbergen. Jag vet inte hur många år jag har sneglat på bergskedjan som sträcker sig genom Marocko, Algeriet och Tunisien…jag har tappat räkningen. I höstas gjorde jag slag i saken och bokade in en löparresa med Team Nordic Trail (som några månader senare skulle komma att bli min deltidsarbetsgivare…) till detta efterlängtade resmål, och den 18 mars satte jag mig äntligen på ett plan mot Marrakech. Såhär en dryg vecka efter hemkomst tror jag fortfarande inte att det är sant. Aldrig i mitt liv hade jag kunnat föreställa mig allt jag skulle få uppleva under en vecka. En enda ynka vecka av mitt liv. Flera dagars magisk löpning. Solgass. Så…
-
Kilimanjaro – the end
Den sista dagen – dag 6 – vaknar jag i mitt tält med ett ryck. Klockan är redan 6 och jag har sovit oavbrutet i 11(!) timmar! Konstigt nog är jag fortfarande trött, ögonen är fulla av grus och ögonlocken tunga. Det är dock ingen idé att försöka sova igen, vi kommer att bli väckta om en halvtimme och risken är att jag är ännu tröttare då. När jag börjar röra på kroppen inser jag att träningsvärken i mina ben kan vara den värsta jag har känt…någonsin. Det gör nästan ont när jag ligger stilla och inte ens rör mig, och jag bävar inför dagens vandring som ska ta oss…
Du kanske också gillar
Löparåret 2021 i backspegeln
Bussen till äventyret
Semesterkänsla upphöjt till tusen
-
Kilimanjaro, del 6 – vägen nedåt
När jag kliver ner från stenarna efter att ha tagit bilden vid toppskylten går luften ur mig helt. Jag är så jävla trött, rent utsagt. Saskia, Dirk och Mndeme syns inte till och jag undrar var de är? Kom de inte upp? Hur mår Saskia? ”Come on, we have to turn back down” säger Salim och jag får lite smått panik när jag tänker på att vi har 1295 höjdmeter nedförsbacke framför oss och att det är meningen att jag ska klara det med min energilösa kropp och övertrötta ben. Jag har fortfarande min lilla picninc-låda som jag fick inatt kvar i ryggsäcken, och när vi kommer ner till Stella Point…