träning
-
>Kompensation för Prag – check!
>Helgen i Prag är nu ombokad. Jag tar med mig mamma och flyger dit för att fira vår födelsedag (ja, vi fyller år på samma dag!) i september! Ser verkligen fram emot att få spendera en hel helg med henne där, bara mamma och jag. För sakens skull kompenserade jag idag uppenbarligen även mitt missade lopp nu på lördag. Min planerade joggingtur på löpbandet efter jobbet utvecklades nämligen till 21,1 kilometer och en hyfsad tid på 1.41.29 (4,49 min/km). Don’t ask, jag vet inte vad som sker i min kropp just nu…det är bara för mycket energi samlat på en för liten plats. Benet höll iallafall hur bra som helst…
-
>Jag är inte snygg…
> …i min löparmundering, men väldigt lycklig!Efter en lördag på jobbet och en timme ultralångsam vandring hem i mina kängor hade jag myror i brallan och var jag tvungen att ge mig ut och springa en sväng. Tog min korta springa-av-mig-lite-överskottsenergi-runda på drygt 6 kilometer, till Stadshuset och tillbaka. Inget vidare högt tempo (5 min/km), men vilken underbar känsla att få springa på barmark igen…äntligen plusgrader och grus under skorna, man kan ju jubla för mindre! Ringde min älskade mormor under min promenad hem från jobbet för att droppa bomben om att hennes barnbarn ska traska genom Spanien helt ensam, ett samtal som jag onekligen har varit något nervös inför.…
-
>En insikt och en prioritering
>Om exakt en vecka skulle jag har varit i Prag. Pirrig, förväntansfull och lagom adrenalinrusig skulle jag i detta nu ha väntat på att få starta i Prague Half Marathon.Med tanke på hur mitt ben mår inser jag dock att tiden inte skulle ha blivit ens i närheten av vad jag hade velat, och ska jag vara ärlig vet jag inte ens om jag hade klarat att springa 21 kilometer utan att få vansinnigt ont. Tråkigt men sant. En titt i kalendern visar också orimligheten i att få ihop det:Jobb varje dag t.o.m. torsdag 25 mars.Flyg till Prag på morgonen fredagen 26 mars.Flyg hem måndag 29 mars, landar 13.45 för…