träning
-
>Ovanliga onsdagen
>Dagen D. Dagen när mitt ben skulle få springa igen. Eller jogga, snarare. Att få tillåtelse att springa i max 10 km/h och max 3 km är inte löpning för mig, det är jogging (med det inte sagt att jag underskattar er som springer i 10 km/h, nu jämför jag bara med mig själv – ok?). Värmde upp med en kvart på crosstrainern för att undvika att ställa mig på bandet helt kall. Jag måste erkänna att jag var orolig och nästan lite rädd när jag sen ställde mig på löpbandet. Hur reagerar jag om jag får ont? Jag kan verkligen inte förklara för er som inte springer hur det…
-
>Men det är ju så självklart!
> Nu vet jag vad det var som orsakade den virvlande känslan i kroppen imorse! Min förkylning är ju som bortblåst, och det är ju inte så konstigt att kroppen försatte sig själv i ett skönt lyckorus lagom till frukosten!? Jag var väl bara för yr i mössan för att lägga ihop ett och ett när klockan var halv sex på morgonen… Konstaterat är iallafall att min hög av vilodagar har gett resultat och att jag nu är frisk igen – lovely! Jag har gått runt med ett fånigt leende hela dagen och bara njutit av att kroppen svarar på tilltal igen, och efter jobbet fick jag äntligen ta mina…
-
>Nike Convention dag 1 – en studie i tålamod
> Första dagen på Nike Convention 2010 är över, en dag som för min (och Carros, som ”lägligt” nog också är sjuk) del spenderades som åskådare. Det är svårt att förklara för en person som inte tränar hur frustrerande det är att tvingas sitta still bredvid och titta när andra får dansa, svettas, slåss, kämpa och ha roligt. Man riktigt ser hur endorfinerna virvlar i luften men man når dem liksom inte… Nu var det tur att det var två optimister som var sjuka just idag, och redan imorse bestämde vi oss för att göra det bästa av situationen, passa på att umgås och prata om allt vi aldrig hinner…