> ”Jag håller alla tummar, men jag har ju bara två…men jag vet ju att du är min dotter! Kommer att tänka på min 3 km terränglöpning i lumpen. Jag hade aldrig sprungit, men jag hängde på en elitidrottsman från Värmland och efter 500 meter hade jag världens håll (om det ordet finns kvar i det svenska språket). Hur som helst, jag var hack i häl när ca 250 meter återstod. Då la jag in stöten och vann tävlingen. Jag orkade inte göra det, men min envishet ville annorlunda…det är nog lika med dig! Ger man sig fan på nåt så fixar man det!” Ibland betyder ett mail väldigt mycket.…