Browsing Category

utbildningar

helena morrar utbildningar

Upp och ner, ner och upp.

Jaha ja. Livet goes uppenbarligen on som en berg – och dalbana.

Gårdagen var helt fantastisk. Sovmorgon, storstädning och sen efterlängtat och väldigt välbehövligt heldagshäng med fina E. Avslutade med ett par glas vin hemma hos min äldsta barndomsvän där soffhäng blandades med gitarr och sång i liveform. Somnade gott och drömde sött.

Söndag. Vaknade av klockan vid 7 och susade iväg till Running Sweden/Access Rehab för utbildning med fantastiska Kattis. Har hittat en massa små, stabiliserande muskler som sover i min kropp när de egentligen borde vara vakna, och jag kan knappt vänta på att få väcka dem…och samtidigt kolla in hur det står till med saken hos mina kunder. 🙂 Fint så, bra söndag fram till 15.30.

Men. Så skulle jag då hem. Eftersom jag inte var klädd för promenad i ett iskallt (hej vinter!) Stockholm tog jag den av mig icke älskade tunnelbanan, vilket händer en sisådär två-tre gånger i månaden. Trångt, stressigt och otippat mycket folk för att vara en söndag…men jag skulle ju bara två stationer så det kändes ok. När jag klev av och skulle lägga tillbaka busskortet i min plånbok insåg jag att min plånbok inte alls låg i väskan där jag hade lagt den tre minuter tidigare. Vände och vred på allt i hela väskan men fick tillslut inse att den faktiskt var borta. Två stationer och ca 3 minuter var det som behövdes. OVÄRT. 12 år tog det trots allt för storstadsbuset att komma åt dalkullan, och efter ett par spärrningssamtal och en polisanmälan kunde jag andas ut.

Otippat lugn höll jag mig dock (vad ska jag göra åt saken liksom!?), men kände ändå att jag hade lite kokande irritation som ville ut ur kroppen. I min värld finns det inget bättre sätt att göra sig av med sån skit än att sticka ut och springa, och eftersom min misstänkt begynnande förkylning som lurade i kroppen i fredags idag är helt borta susade jag iväg runt Kungsholmen.
En stulen plånbok betyder tydligen 8 kilometer på 36:28 i min värld…smärtfritt dessutom. En varm dusch, en overkligt god varmrökt lax (som jag som tur var köpte igår) i magen och nu ett glas rött i soffan för att fira att jag har första kunden klockan 12 imorgon.
Nu tänker jag släppa den där mindre värda människan som just nu knatar runt med mina 200 spänn cash i fickan och förmodligen har slängt min fina plånbok i en papperskorg. Må du för alltid hemsökas av kräkningsframkallande dåligt samvete din jävla idiot. 

00:04:52 1 km 04:52 min/km 12,33 km/h
00:04:34 1 km 04:34 min/km 13,14 km/h
00:04:32 1 km 04:32 min/km 13,24 km/h
00:04:21 1 km 04:21 min/km 13,79 km/h
00:04:29 1 km 04:29 min/km 13,38 km/h
00:04:38 1 km 04:38 min/km 12,95 km/h
00:04:31 1 km 04:31 min/km 13,28 km/h
00:04:30 1 km 04:30 min/km 13,33 km/h

Så ja. Tack kroppen, dig kan man lita på när det kniper.

jobb mitt Stockholm morgon redcord utbildningar

God morgon oktober…

Jag ska ta väl hand om dig. Mycket väl.

Höstens hittills vackraste morgonpromenad är avklarad, frukosten intagen och en kopp Nespresso Fortissio Lungo står framför mig. En perfekt morgon.

Lycka till alla som tar sig an Topploppet idag. Min kropp har ju inte riktigt varit redo för ett millopp (fram till igår!?) så jag har helt enkelt kastat in handduken. Tur i oturen så dök det istället upp en utbildning som kommer att ta nästan hela min lördag i anspråk. RedCord tillsammans med ett gäng underbara kollegor står på schemat och jag räknar med vansinnesträningsvärk imorgon. 🙂

Ha en fantastisk höstlördag mina vänner!

löpning utbildningar

>Free like a bird…

>

Tusen tack till er alla för alla peppande ord och hållna tummar! Den praktiska tentan gick som en dans och jag kan numera lägga till Lic Styrketräningsinstruktör på mitt cv!

Kände mig ganska lugn och inte alls särskilt nervös imorse (om inte en storstädning av lägenheten är ett tecken på nervositet?), och jag kände att jag gjorde bäst i att inte plugga utan bara försöka att slappna av och inse att jag faktiskt kan det här. Ja, i teorin iallafall.
Väl på Balance, där tentan skulle äga rum, blev jag dock plötsligt vansinnigt nervös, och sista kvarten innan 12 var inte kul alls. När Jari äntligen kom och hämtade mig och min kursare Mia och det var dags var det dock bara att bita ihop, fokusera och köra. Göra mitt bästa, instruera de övningar jag blev tillsagd att instruera utan att tänka på att det stod en person ett par meter bort med allmänt skeptisk min och antecknade allt jag gjorde. Inte helt lätt kan jag lova. Sex övningar senare var jag klar och det var min tur att bli instruerad.

När vi var klara kände jag mig rätt tom i huvudet, var nog rätt säker på att jag hade klarat det men var inte det minsta beredd på vad som skulle komma. Jag blev nämligen överöst med beröm och positiv feedback…och när jag gick därifrån med min glada kurskamrat, som även hon blev godkänd, kände jag mig otroligt glad och stolt över mig själv! Underbar känsla att vara klar och att vara nöjd med sin prestation!

Vi firade som planerat med en magiskt god lunch på Blueberry. Mia blev sötsugen och fick min lilla chokladbit, och 5 minuter senare fick jag tillbaka en liten present i form av en fågel som hon hade vikt av det lilla papperet! Ok att hon är halvjapan, men jag hade ingen aning om att hon var en klippa på origami! Ett fint litet minne som numera bor här hemma hos mig, och som dessutom har en symbolisk mening med tanke på hur jag känner mig just nu. Plugghösten som jag så smått hade bävat för är över och jag känner mig fri som en fågel. Så fri att jag faktiskt knöt på mig löparskorna när jag kom hem och stack ut utan mål. Sprang dock lite vilse och slog av GPS:en på 17,3 km och 89 min 53 sek när jag kom hem. Soffläge resten av kvällen – ja, tack.

Ha en fin kväll fina ni!
Foto: Privat. Mias fågel…underbar!