Kära vänner, jag är tillbaka från min PT-tentakoma som har varat sedan innan helgen. Saknar visserligen redan mina kurskamrater lite, men det var ändå skönt på något sätt att idag få komma tillbaka till jobbet och till ett liv utan skolböcker. En massa tid över till att göra vad jag vill…underbar frihetskänsla! Måndagar ligger väl ohotat högst upp på listan över dagar när folk ska börja träna…jag tog min måndag till att börja vila. Efter att jag tittat tillbaka på veckan som gick och insett att mina ben sprang 52,7 kilometer på sex dagar, och att jag dessutom kämpade mig igenom ett och annat praktiskt moment i skolan, kände jag…

Jag hade så mycket planer för den här söndagen. Efter att ha vinkat av mamma och kusiner som har varit på besök över helgen hade jag en mental to do-list som skulle göra kväll av den här dagen. Fint så långt. Avskedet gick ju bra, även om det alltid är tråkigt att säga hej då till någon nära. Första punkten på listan, matinköp, gick också bra…men det var när påsarna var urpackade  som jag förstod att kroppen inte hade samma plan för den här söndagen som huvudet. ”Va..löpning? Haha – forget it!” skrattade den och tyckte att det kändes rimligare att stanna i mysbrallorna, ta en hög med av tidsbrist…