-
En stor utmaning i mitt andra hemland
För exakt två år sedan traskade jag just nu runt på andra sidan jorden längs Te Araroa på min 300-milsvandring genom Nya Zeeland. Jag befann mig på andra halvan av nordön och var en dryg tredjedel in i mitt äventyr. Te Araroa tog mig genom ett helt land och stannar i mitt hjärta för alltid med alla de magiska platser jag fick se. Naturen är overkligt vacker och många gånger fick vyerna mig att rysa i hela kroppen. Berg och stränder. Vulkaner och böljande kullar. Trolska skogar och isblåa sjöar. Det finns inget som detta land inte har och jag tror att alla som har varit där längtar tillbaka. Jag fick…
-
This is you
Jag har en stor utmaning som väntar om 60 dagar. I februari springer jag mitt livs hittills längsta lopp och jag ser fram emot det med pirriga förväntningar och fjärilar i magen. Härom dagen fick ett Instagram-inlägg från arrangören mig att få rysningar i hela kroppen. Det känns redan så rätt att springa just det här loppet, på så många sätt, och de här orden gör inte saken mindre bra. Alla ni som någon gång har utmanat er själva fysiskt kommer att känna igen er. För min egen del säger det otroligt mycket om varför jag springer… Löpningen gör mig så levande! We need less then we think we need. You don’t…
-
Berlin – jawohl!
Efter årets NYC Marathon fick jag otrolig mersmak att springa marathon. Stämningen under loppet liknade ingenting jag varit med om innan. Jag fullständigt FLÖG fram, iallafall de första 35 kilometerna. Egentligen hade jag bestämt mig för att jag var klar med asfaltsmaror redan efter det vidrigt regniga och kalla Stockholm Marathon (när jag missade mitt mål med några ynka sekunder…) 2015, min tredje Stockholms-mara i ordningen. Egentligen skulle jag inte ens börja springa marathon, vilket jag gjorde väldigt klart för min bästa vän Carro på den tiden hon sysslade med sådana dumheter. Men det är en helt annan historia. Hur som helst – förra året kom Aron Anderson och frågade…