Ja, så kan jag väl sammanfatta min tisdag. Först min första (och extremt efterlängtade) detox-löpning och sen ”Sveriges genom tiderna bästa actionfilm” med en fin vän och ett himmelskt gott päron. Löpningen var mer efterlängtad och välbehövlig för mitt psyke än vad den var kvalitativ och flowig (jag vet, det är inget ord men ni fattar) för kroppen. Fem ynka kilometer på löpbandet, de tre första i lugnt och skönt tempo och de två sista i 4.36-fart, bara för att testa liksom. Facit blev en otroligt lätt känsla i kroppen men en total avsaknad av energi i musklerna, helt enligt vad jag misstänkte. God damn vad jag längtar efter att orka…