-
Terese…snälla, vakna igen
Hej Helena, Så spännande med dina resor! Blir härligt att se dig ta dig uppför Kilimanjaro igen! Vi kan absolut höras när du kommer hem, eftersom jag var sjukskriven några veckor har vi inte kommit så mycket längre med laget, men det är ingen brådska, funkar fint att vi hörs efter 11 feb. Njut nu av din resa och det fantastiska i att hjälpa andra människor att nå sitt mål! KRAM Terese Mailkonversationen fortsatte inför mitt lagkaptensuppdrag men det blev inget lag till Ragnar Lake Mälaren i helgen. Ödet ville annat och en vår med en rad stora hälsoutmaningar väntade för Terese. Vi var många som var oroliga och skickade…
-
Kan vi inte bara låta varandra flyga fritt?
”Men du ska väl inte SPRINGA?!” Jag vet inte hur många gånger jag fick frågan inför Boston Marathon. Efter att jag legat sjuk i lunginflammation bara ett par veckor innan visste många runt mig konstigt nog precis hur min kropp mådde när det var dags att åka till USA. Det spelade ingen roll att min akutläkare på Karolinska hade sagt till mig att ”du känner din kropp bäst själv”. Självklart var det inte bra för mig att springa och självklart borde jag står över. Allt annat var otänkbart. När jag sedan fick ryggskott en vecka innan loppet visste verkligen alla att jag då rakt inte skulle springa! De här kommentarerna kom inte…
-
Boston Marathon 2019 – the story
Boston Marathon. Detta mycket speciella och för många väldigt åtråvärda lopp. Ända sedan jag gråtande sprang in över mållinjen på min första mara i Stockholm 2011 har jag velat springa Boston. Min debuttid på 3.36.50 (otippat snabbt på debuten såhär med lite erfarenhet i löparryggan…) räckte dock inte för att kvala. Jag var 31 år då och jag gissar att kvaltiden låg på 3.35. 2015 lyckades jag springa Stockholm på 3.30.08, men då planerade jag min vandring genom Nya Zeeland och den krockade med Boston året efter. 2016 sprang jag Stockholm med Team Aron helt utan träning (3.54.34) och 2017 åkte jag spontant på en restplats och avverkade NYC Marathon…