>Farmor…lilla farmor…har idag fått höra att cancern segrade.Du var inte min men du kommer ändå alltid att vara lite farmor för mig. Det känns som igår jag satt på din solvarma altan och drack kokkaffe. Åt dina kolakakor och lyssnade på när du stolt berättade om dina resor, alla äventyr och att femmans växel minsann var orörd på din bil.Det känns inte längesedan vi satt där i din finsoffa och tittade på foton som inte visade mina egna minnen, men som ändå berörde mig till rysningar.Det känns verkligen som nyligen som du mitt under släkt-karaoken, där någon knappt räknade med ditt deltagande, helt ogenerat frågade efter en sopkvast för att,…