sjukdom,  vila

Mental träning…på riktigt.

11 juli, 2011 /

Ja, det är vad jag ägnar mina dagar åt just nu. Hitta ett sätt att stilla min rastlöshet genom att mentalt lura mig själv att det finns annat som är kul att göra, saker som inte behöver innebära svett, endorfiner och mjölksyra. Och vet ni vad? Det går bra! Efter mitt inlägg i förrgår tänkte jag för mig själv, ”ok, Helena, du kan gå emot hela din livsfilosofi och sitta här och tycka synd om dig själv för att du är lite snorig…eller så kan du göra något åt situationen och sluta slösa bort din livstid”.

Så, istället för att ligga i soffan och sura har jag de senaste dagarna..
…läst min fantastiska bok som jag har velat läsa sen jag såg filmen (och insett att en liten förkylning inte är så jobbig i jämförelse med att sitta fast i 127 timmar).
…rensat bort ännu mer (tar det aldrig slut?) kläder från min garderob. Är det någon som vill fynda kläder till kompispriser i storlek small eller medium (framför allt Peak Performance…) – let me know.
…umgåtts med mamma via telefon, och bokat in minst en heldag i blåbärsskogen med henne när jag kommer ”hem” för semester. Längtar.
…tagit världens längsta kvällspromenad (inte bra för förkylningen, men ack så bra för själen!) med min äldsta barndomsvän som föddes dagen efter mig, vägg i vägg på samma BB. Dessutom bestämt med samma vän att vi ska åka till Storsjöyran tillsammans om två veckor och hälsa på någon jag saknar. JIPPI!
…börjat snegla mot julen…en jul som jag redan i december förra året bestämde kommer att firas väldigt icke traditionellt och helst utanför Sverige. Jag är inte redo för en till jul utan mormor…inte än. Jag kommer att minnas henne (saknar dig!) från en annan plats i år (förlåt familjen).
…suttit på ett fik i timmar och bläddrat i tidningar, tittat på folk och i huvudet skrivit på min bok…som jag drömmer om att få ner på papper en dag.
…börjat planera packningen inför söndag, då jag och min älskade moster (äntligen!) sticker till Amsterdam för några dagars äventyr.
…ja, sen har jag ju skämt bort mig själv med vansinnigt goda och nästan onödigt långa frukostar på balkongen…bara för att jag kan liksom.

You had me at hello.

Vid närmare eftertanke är det ju bara en förkylning.
Livet är ju helt fantastiskt trots allt.

8 kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.