>Ett steg närmare maran…
>
Ni som har hängt här ett tag kanske kommer ihåg att mitt första marathon den 30 maj i år bara blev en dröm. En liten träningsrunda på 30 kilometer i fel skor blev spiken i kistan för mina fötter och löpningen blev ett minne blott för ett par månader. Dagen efter årets mara var det jag som loggade in på marathon.se och anmälde mig till Stockholm Marathon 2010. Hade ju verkligen längtat efter att få testa att springa 42 195 meter!
Något måste dock göras med mina fötter. Efter att ha fått skäll och åtskilliga pekfingrar av min naprapat ett x antal gånger har jag varit på väg tusen gånger för att kolla mina stackars plattfötter en gång för alla. Latmasken i mig har dock satt käppar i hjulet och jag har i mitt stilla sinne tänkt att jag inte har några problem eftersom jag trots allt kan springa dryga två mil utan att känna något där jag tidigare hade ont. Jag vet dock att jag pronerar ganska kraftigt, och nu har smärtan flyttat sig till ett annat ställe…så nu kände jag att det verkligen var dags.
Efter morgonens yoga var det därför jag som knatade iväg till Ortopedingenjörerna på Västmannagatan, ställde mig på en spegellåda, blev filmad på löpband och slutligen lade mig på en brits för en total koll av mina stackars fötter.
Resultatet? Pronation och supination, värst i vänsterfoten. Dock ett par riktigt starka ben som gör allt för att kompensera detta, vilket har gjort att jag har överansträngt vänsterfoten och fått en svullnad/knut på en sena under foten. Jaaahapp. Bara att plocka fram gipset, gjuta av fötterna och lämna iväg dem för att tillverka mina inlägg (med en extra skena i vänster för min sena…). Äntligen säger jag bara. Så svårt var det ju faktiskt inte att få lite ordning på det här.
Enligt mina två experter som hjälpte mig kommer mina inlägg att göra att jag kommer att kunna fokusera på själva löpningen och inte hur jag sätter i fötterna för att undvika smärta.
Kan inte låta bli att undra vad det kommer att göra för min löpning, och jag kan knappt vänta på att få ta reda på det!
Stockholm Marathon – 221 days and counting…
Foto privat..
13 kommentarer
Miss Agda
>Spännande! och bra att du har fixat detta nu! Vet du jag har också både och: pronerar OCH supinerar i olika delar av foten. Jag har också fått höra av min naprapat och en sjukgymnastvän typ 100ggr att jag måste skaffa inlägg, min högerfot är tydligen väldig dålig. MEN jag har aldrig fått ont, oavsett hur långt jag springer och därför har det inte blivit av för mig heller att knata iväg och tillverka dessa inlägg. Kanske får ditt inlägg iväg mig också, äntligen. Vad fick du ge för dina inlägg? Är det olika beroende på vad man har för "fel"?
Ps; Har nu kollat och Rosa Bandet-Iiittala skålar finns icke att handla i Sverige 🙁
Kram
Sofy
>Lovely!!! bra gjort att du fixat detta!
ska bli spännande att följa!
Kram
Ingela
>Bra att du kom iväg och fick dina fötter kollade. Tänk att det ska vara så svårt att komma iväg och göra dylika saker? Känner igen mig så väl i det. Helst ska man rulla fram i rullstol innan man får ändan ur vagnen och begär/får hjälp.
Hur som helst, jag tror nog att inläggen kommer göra under!
Emliscious
>så himla bra att du tag i det! stolt över dig! det kommer hjälpa och du kommer hålla dig stark och frisk i fossingarna och spränga alla maratonrekord =)
Åsa
>Jätte bra att du har tagit tag i detta nu. Det kommer din kropp att må bra utav.
Helena det blev verkligen en underbar start på dagen. Lena är helt fantastisk. So are you!
Det är härligt att ha dig i samma sal. Tack själv! Jag tycker definitivt att vi kan anse oss som träningskompisar på riktigt! 🙂
Ha en toppen dag vännen. Stor kram!
Anonymous
>Ring till Foppa och berätta. Han har ju också problem med fötterna. 😉
//Grr från Norr
Miss Upsey Daisy
>Också stockholm marathon! 🙂
Lisa
>Bra gjort, nu maste jag ta mig iväg oxa!! Hoppas att mitt problem oxa gar att lösa.
Kram pa dig!!
Lisa
frida
>Ska bli skoj att följa dig under dina dagar mot maraton!
Ann
>Oj då. En annan som har ont här och där för det mesta kanske oxå borde besiktigas hos experten… Jag är så jäkla dumsnål bara, men det får vara slut med det nu, tror jag.
221 dagar kvar! Längtar lite faktiskt… Skräckblandad förtjusning tror jag det kallas.
Sandra
>Vad skönt att du kommit iväg och fixat detta. Din kropp kommer bli otroligt glad, inte minst dina fötter! Och..härligt att ha dig tillbaka med bloggandet !
Kram
mamma
>Grattis 🙂
Detta har du pratat om jag vet inte hur länge…men nu har du fixat de.
Jag finns efter spåret 5 juni 2010 å hejar 🙂
Ha de bäst…
KramKram
Petra
>De där inläggen kommer bli kanon – jag springer själv med sådana och hade aldrig klarat av att löpträna annars. Du kommer kapa personbästa med flera minuter nu 😉 Kram!