>
Fick den här bilden av en bekant (fult ord, men vad kallar man annars en som man inte direkt är kompis med men som inte är helt okänd?) som gjorde samma vandring som jag ska göra för precis ett år sen.
Adrenalinet rusar…eller?
Tack F för lånet av bilden…trots att jag inte har frågat om lov…
9 Comments
Sandra - en liten del av Mig.
15 mars, 2010 at 13:58>Inspirerande! Åh så härligt!
Juniorskan
15 mars, 2010 at 14:03>just u and the road… härligt.
Vad händer när mörkret faller?
Helena
15 mars, 2010 at 14:10>Maria – man försöker undvika mörkret, men pannlampan är med för säkerhets skull… 😉
Carol!ne
15 mars, 2010 at 17:33>Så härligt att ensam utforska sig själv och världen. GO GO helena!
Pernilla
15 mars, 2010 at 19:57>Inspirerande – om det är Du som ser bilden.. Frågar Du mig så säger jag nog rädsla.. Vilken tur att Du inte är som mig =)
C
15 mars, 2010 at 20:22>Båda!
🙂
Miss Upsey Daisy
15 mars, 2010 at 21:19>Vandra är underbart. Längar till förra årets Nepalresa..
Maryathome
16 mars, 2010 at 17:00>Bildet i seg selv er kanskje skremmende, men etterlater også i meg et avtrykk av lengsel – etter å kjenne veien under meg, å kunne se langt fremover. Å vandre er godt når vandringen er selvvalgt.Håper du får gode dager på vandringen din!
Vida
16 mars, 2010 at 22:29>Inspirerande,magiskt och utmanande…
Kramen