Solen räddade mig

Söndag. Ledig dag. Träningsdag.
07.00 slog jag upp mina blå, och även om jag inte var på topp just den tiden fanns det inte en chans att jag skulle kunna somna om. Hela jag ville upp och ta tag i den här dagen, något jag hade längtat efter sen jag somnade igår.

Efter kaffe, frukost (ja, kaffet först…alltid) och en rensning av skafferiet (som nu är mycket mindre välfyllt än innan…hej då allt skräp som fanns!) knöt jag på mig löparskorna för att äntligen få träna igen efter två dagars vila. Solen sken från en klarblå himmel och träningsglädjen var total…i typ en kilometer.
Usch vad tungt det gick…och smärtan i utsidan av mitt vänsterben kom återigen krypande. Det är ingen ren smärta dock, utan mer en märklig matthet som gör att det känns som att jag inte kan trycka ifrån som jag vill med vänster sida. Gluteus känns öm och det strålar lätt upp mot ländryggen. Någon som har känt samma symtom? Jag blir iallafall snart galen på det här, och inser att ett par besök till hos min kiropraktor är på sin plats. Nu.

Hur som helst. 9 km runt Kungsholmen runt avverkades på dryga 45 minuter, och det var bara för att solen bar mig runt. Hade det regnat och blåst hade jag förmodligen stannat på en parkbänk någonstans och gråtit en skvätt över min förlorade, och extremt saknade, löparform. Stockholm Marathon närmar sig liiite för snabbt just nu, och jag tänker att det kanske inte är en slump att Workout Åre infaller samma helg..?

Min ö välkomnade mig iallafall med ett soligt leende när jag kom hem, köttfärssåsen jag slängde ihop blev otroligt god och det är all in all en härlig söndag som jag tänker njuta av, så det så. Springa snabbt kan jag faktiskt göra en annan dag.