Iskallt fostrad men glad ändå

Onsdag. Sovmorgon och träningsvila. Slog upp mina ögon med ett leende imorse, 07.43 visade klockan och jag var utsövd och piggelin. Somnade senare än nödvändigt igår, men efter en fika i ett bra sällskap och senare en middag med ett annat var jag glad i själen när jag lade huvudet på kudden. Sov förmodligen lite extra djupt och bra p.g.a. det. Älskar verkligen att umgås med människor som fyller mig med skön energi!

På tal om energi så var den lite för påtaglig för att, enligt tidigare plan, avstå helt och hållet från träning idag. Cyklade 32 km (skulle bara cykla lite som uppvärmning men spårade såklart ur) igår så benen kändes lite småsega. Morgonpromenad var dock min plan, men efter omvärdering blev lätt jogg facit.

Färgglad = ett steg närmare våren?

Tänkte gå samma väg som i söndags morse, över till grannön och tillbaka. Joggade dock vilse och hamnade på +1 km jämfört med då, och Garmin räknade dagens morgonrunda till 7,02 km. Imponerad och glad över mitt ovanligt lugna tempo (6,06 min…Ann – jag kan faktiskt jogga lugnt!) glömde jag nästan bort att jag var en istapp när jag kom hem. Minusgrader, rätt hård vind och piskande stenhård snö är inte mitt bästa träningsväder, men det gick ju uppenbarligen bra ändå och kroppen log.

Väl hemma satte jag mig på ”min” brygga och längtade lite (läs: hysteriskt) till sommaren…solen, en bra bok och ett glas rosévin.
Kommer den snart?