Bultande stadshjärta
Jag är uppvuxen på landet. Alltså, jag menar verkligen landet. Jag menar en by med ett par hundra invånare, där mamma kunde släppa iväg mig och min bror på en varsin cykel och hon visste liksom att byns alla föräldrar höll koll på varenda unge. Drömuppväxt om ni frågar mig.
19 år gammal bestämde jag mig för att flytta till Stockholm, den stora och lite läskiga huvudstaden där jobben haglade och människor var världsvana(?). Kan inte säga att jag var rädd (vem är inte odödlig i den åldern?), men jag hade otrolig respekt och jag skulle ljuga om jag sa att mina första år kändes helt bekväma. Alldeles för mycket trafik, köer, gråa vintrar, smuts, stress, betong…allt det som jag hittills i livet hade sluppit.
”Hur pallar du att bo i stan?” frågar folk hemifrån mig ofta, och jag har inte alltid haft så lätt att förklara. Ibland har jag inte pallat, jag pallar fortfarande inte alla gånger…och då åker jag hem till Dalarna och andas ett par dagar.
Men igår, när jag efter en god middag på en restaurang som jag inte kan hitta ”hemma” stod på Skinnarviksberget på Söder och såg solen gå ner omgiven av luftballonger, och imorse när jag efter en kvarts promenad hittade en av de många oaser som min stad döljer…ja, då är det inte utan att jag undrar om mitt hjärta inte består av en liten del betong ändå?
Långholmen…ett andningshål ett stenkast från stadsstressen.
Var finns er bästa oas i huvudstaden?
9 kommentarer
Erika
Kronobergsparken på Kungsholmen. Och min lillga brygga i Gröndal. <3
Träningsglädje
långholmen är en riktig oas. så MITT i stan – men ändå så LÅNGT borta. helt fascinerande!!
Sofie RW
Långholmen här också. Tog en extra sväng där idag på hemvägen och det är verkligen så skön holme. Är som du uppvuxen på landsbygden, men Stockholm har vunnit mitt hjärta fullkomligt.
M
Världens vackraste stad!
Emelie
Jag förstår dig. Jag är visserligen uppväxt till stor del i stan men mi barndom tillbringades i en liten by en bit utanför Malmö. När vi gick på gymnasiet och satt och solade bland betongen mitt i sommaren brukade vi säga att vi hade asfalt i ådrorna. ärligt talat så undrar jag om jag någonsin kommer att kunna flytta från stan.
Ellinor
Jag tror absolut att man kan älska både storstads- och lantlivet på en och samma gång. De har liksom båda sina charm och bidrar med sina alldeles egna unika inslag i livet.
Kram
Christer Barregren
Stockholm är finast på våren 🙂
Sandra
Jag har ungefär samma bakgrund. Från liten by till storstad som 19-åring. Fullkomligt älskar Stockholm men är ju även en lantis i en del av hjärtat. Jag är så tacksam att jag kan ha båda i mitt liv ! Jag bodde ett och ett halvt år på Reimersholme, intill Långholmen och där tillbringades många promenader. Jag borde åka dit igen snart, tack för påminnelsen och tack för att du fortfarande driver en mäkta bra blogg !
Miss Agda
Mitt hjärta bankar också för Stockholm, massor! Just nu är det obeskrivligt ljuvligt med doft av sommar i luften och nygrönt överallt, ahh!
Långholmen är definitivt en pärla och så även Djurgården, vatten och grönska överhuvudtaget är en sådan oslagbar kombo, gotta love it, gotta love Sthlm!