Hur!?

Ja, HUR ska jag kunna förklara för er hur bra jag mår här på Selma Spa? Det finns så mycket jag vill förmedla, men ingen av er skulle förmodligen orka läsa allt…eller så skulle ni om inte annat riskera att få strålningsskador i ansiktet av för mycket skärmtittande. Det hade nämligen blivit en halv bok.

Men lite måste jag få berätta iallafall…som att personalen är den bästa. Att sängen jag sov i inatt är den skönaste jag har sovit i på länge. Att bonuslöpningen, med tillhörande löpskolning och analys av löpsteg, klockan 7 imorse och väldigt utanför schemat som Rubin drog iväg vissa av oss på var fantastisk. Att frukostbuffén is to die for. Att jag tackar mig själv för att jag hoppade på ett för mig otippat pass – Mindful Mind – en knapp timme meditation som jag kom ut ifrån som en rikare människa. Hur gott vattnet är när någon har haft den goda smaken att blanda i jordgubbar och citronmeliss.

Vad jag verkligen också måste få berätta är också hur underbara Function Is Fun-gänget är! Glada, positiva och inpirerande såklart, något annat hade jag inte räknat med. Jag hade dock inte räknat med att de skulle vara så otroligt engagerade och hjälpsamma!
Jag syftar på mina benhinnor som har spökat ett tag, och som efter gårdagens löpning kändes minst sagt ”sådär” – en känsla man inte vill ha två veckor innan sin första mara. Vad händer? Jo, jag råkar nämna för Rubin om mina problem. Han kommer inte helt oväntat med en massa tips, men han erbjuder sig även att titta på dem eftersom han har lååång erfarenhet av idrottsskador. Han behöver inte, men han gör det. Att han dessutom berättar vidare till David, som har varit sjukgymnast i 17 år, är ju bara det hur omtänksamt som helst. Att David inte långt därefter kommer knallande med sin bänk genom korridoren och utan att blinka ger mig en blixtbehandling som faktiskt förbättrar känslan direkt, ja, det är ju bra mycket mer än man förväntar sig. Faktumet att jag några timmar senare ligger på samma bänk igen under Mr McRae’s vassa (!!!) armbågar och liniment, det satte spiken i kistan för mina ben.

De kändes ofantligt mycket bättre, och efter en kvart med en ordinerad ispåse som sällskap i sängen log jag nästan lite. Det finns hopp för mina ben!

För övrigt kan jag meddela att bubbelpoolen har intagits inte mindre än två gånger idag, att Selma Spa’s egenrostade müsli är otroligt god och passar lika bra som tv-godis som till frukost, och att en timmes stretching som sista pass på schemat är något för konventarrangörer att ta efter. Otroligt skönt!

Bättre än chips…alla dagar i veckan.

Imorgon är det sista dagen (blä) här i Värmlands-paradiset, och söndagen blir uppenbarligen inte riiiiktigt som jag hade planerat. Jag blev nämligen upplockad i lobbyn idag och inslängd i något jag inte riktigt var beredd på. Kanske kan berätta imorgon, kanske får ni se senare. 🙂 Nu – sova.