Kalla mig snigeln

Ja, för det var ungefär bara jag och sniglarna som var ute i spöregnet och rörde oss långsamt längs gatorna idag. Min löpardebut igår efter min 17 dagar långa vila känns inte alls i benen idag, men jag hade ändå tänkt att vara lite snäll mot dem och resten av kroppen och nöja mig med en långpromenad. Spöregn eller inte, ut skulle jag…och ut gick jag. Med hela kroppen täckt av Gore-Tex och mina gladaste Nike Free 7.0 på fötterna kunde jag faktiskt le lite trots att vattnet forsade längs asfalten där jag gick.

Gick förresten…det gick ju såklart inte att gå hela vägen. Benen ville springa, men eftersom mina fötter inte är vana att springa utan sina pronations-supinations-kollapsat-fotvalv-inlägg i skorna så fick jag ändå ta det lite lugnt. Mina skor för dagen bjuder ju dessutom på lite barfotalöpningskänsla, och det är jag verkligen inte van vid. Så vad gjorde jag? Jo, jag hittade på en egen liten löparskola längs vägen där målet var att försöka förflytta löpsteget mer till framfoten, något jag har tänkt att göra ett tag men inte riktigt haft ro att pyssla med. När jag springer vill jag springa liksom, löpskolning är inget jag ler åt direkt.

Så. Efter ett par kilometers spöregnspromenad kom första uppförsbacken, och i uppförsbackar är det ju mycket lättare att springa på framfoten. Så jag gjorde det bara…och oh my god vad jobbigt det är för vaderna, men jippi vad lätt man känner sig i kroppen! Det var faktiskt t.o.m. kul att springa där och trixa med steget, men när raksträckorna kommer vill jag ju gärna landa på hela foten igen, som jag är van vid. Så jag gav mig tillslut, jag landade på hela foten och kunde självklart inte förmå mig att låta bli att springa sista biten hem…men jag tvingade däremot mig själv att göra det väldigt långsamt, eftersom det också är något jag tycker är tråkigt och verkligen behöver träna på. Och dessutom var jag ju faktiskt snigel idag…en snigel som klockade sina 6,8 km på dryga 50 minuter(!). Men som ändå är väldigt stolt över sin disciplinerade lektion där ute i regnet.

Långsammaste fötterna ever. Och blötaste.