löpning

Sol i sinne!

Vilken vacker höstdag! Sol, sol, sol och vackert klarblå himmel…fantastiskt! Känner ni hur energin flödar när ljuset tittar fram? Man vill ju bara hoPpA och sKuTtA och sKraTta när man tittar ut och bjuds på Stockholm dränkt i sol! 🙂

Jag avrundade min träningsvecka i förmiddags med 7 (onödigt) kuperade kilometer löpning. Jag vet ju att flack asfalt är min gren, och där var jag riktigt stark när det begav sig. Men det är ju som bekant när man kliver ur sin comfort zone som utvecklingen i träningen kommer. Så…som sagt, idag fick det bli allt annat än platt och hård väg under fötterna. Vi snackar skog, mjukt och sugande underlag och alldeles för många uppförsbackar.
F*n vad jag har svårt för den typen av löpning, och OJ vad det syntes skillnad på kilometertiderna när jag kom till den sista tusingen som först bestod av lätt utförslöpning och avslutades med raksträcka. Löjligt stor differens!

0:05:43 1 km 05:43 min/km 10,5 km/h
00:05:32 1 km 05:32 min/km 10,84 km/h
00:05:09 1 km 05:09 min/km 11,65 km/h
00:05:32 1 km 05:32 min/km 10,84 km/h
00:05:17 1 km 05:17 min/km 11,36 km/h
00:05:24 1 km 05:24 min/km 11,11 km/h
00:04:07 1 km 04:07 min/km 14,57 km/h

Jag har nu iallafall konstaterat att iallafall ett av veckans löppass ska förläggas i Lill-Jansskogen istället för Djurgården. Nu jäklar ska lungor och ben bli vana vid backar och mjukt underlag! Det hägrar en liten idé om en rejäl utmaning (förutom jubileumsmaran nästa år som är bra mycket mer kuperad än Stockholm Marathon…) en bit fram i tiden, och det kommer kräva av min kropp att den inte blir kinkig så fort jag tar bort asfalten ifrån den.

Lägger så en bra löparvecka bakom mig…hela 32,25 kilometer uppdelat på fyra pass har jag lyckats skrapa ihop, och det är som ni förstår smått ofattbart med tanke på min löparstatus de senaste månaderna (David har räddat min löparglädje, och för det kommer jag att vara honom evigt tacksam!). Solen skiner även i sinnet och jag ler.

You Might Also Like

3 Comments

  • Reply
    Mela
    23 oktober, 2011 at 17:49

    Haha, åh, vad jag är helt tvärtom… Inför min första mara försökte jag springa lite asfalt, men jag kommer inte ifrån att jag tycker att det är rätt själsdödande… 🙂 Sen dess har jag gett upp och springer i stort sett bara i skogen. Men så var mina snabbaste kilometertider över Västerbron sist också.

    Och vad SKÖNT att ni har lagat dig!

  • Reply
    Ann
    23 oktober, 2011 at 18:07

    Jippie va härligt och vad oliiiidligt spännande med din kuperade jätteutmaning, snälla berätta mer!! Och skogen baby is the shit! Hoppas du får en skön söndagkväll så hörs vi mer i morrn ;-).

  • Reply
    Ulrika
    23 oktober, 2011 at 19:48

    Jag säger som Mela. Älska skog och backar, hata flack asfalt. I kuperad terräng får man ju ”vila” i utförslöporna istället föduser där ständiga malandet. du ska se att du kommer att lära dig att älska de där härliga backarna i Lilljansskogen så småningom. 🙂

  • Leave a Reply