21,1 kilometer löpning (jag vet…jag planerade kanske ett ”kort pass”, men det gick inte att hålla emot när musiken väl pumpade i öronen…), 101 minuter och 36 sekunder och en puls på ungefär 165 slag per minut…det var vad jag gav mitt hjärta nu på förmiddagen – 16747 slag av ren kärlek. ”Du kommer att leva länge med det där hjärtat” sa en kollega till mig efteråt, och jag hoppas att han har rätt i det. Jag känner nämligen att mitt liv knappt har börjat, jag har så mycket kvar att ge…
Hur går det med ert lovebombande idag – vem får den största delen?
Ett svettigt och mycket lyckligt penntroll…
8 Comments
Camilla
14 februari, 2012 at 15:10Mitt eget hjärta får massa kärlek idag, lång promenad i dagsljus och ikväll en härlig Step klass!
Kejrin
14 februari, 2012 at 16:56Klart bra att love-bomba hjärtat en dag som denna 🙂
Anna
14 februari, 2012 at 18:38Wow! Du är G R Y M! Jag kanske springer långt, men inte så snabbt som du.
Ditt hjärta fick verkligen träna idag <3
Kram på dig!
Karin FoH
14 februari, 2012 at 19:10Vilken rejäl träning du har gett ditt hjärta idag! Förstå vad ditt hjärta ska vara glad över det!
Anna
14 februari, 2012 at 20:40oj. Den där tiden kan jag bara drömma om på en halvmara. Otroligt. Vad har du för löpbakgrund? Vore roligt att läsa om!
Glad vändag, som man säger här i Finland.
Västgötskan
15 februari, 2012 at 09:43He he! Nej, ”kort” var väl synd att kalla det. Men det är klart, frågar man en ultralöpare så är det ju kortpass. 😉
Bra gjort!
Christer Barregren
16 februari, 2012 at 09:34Nu har du gjort det igen. Vad har vi sagt om det där 😉
Helena
16 februari, 2012 at 09:36Förlåt Christer, jag ska skärpa mig…eventuellt. 😉