Löpning och löpning

Ja, ibland är det skillnad mellan de två. Precis när jag hade kommit hem från mitt fruktade pass i elljusspåret med mördarbacken här hemma hos moster (3,4 km-rundan två varv = dubbla mördarbackar) laddade jag upp en bild på hur jag mådde på Instagram (jag finns på helenateodora). Den visade en trött Helena på gränsen till döden, och hade jag kunnat ladda upp en ljudfil så hade ni hört en extremt tung andning som överröstade varenda fågelkvitter och annat som lät runt omkring mig (sista biten hem till huset är självklart uppför).
Nästan exakt samtidigt laddade Sara (som finns på sararonne) upp en bild, och den visar en strålande glad kvinna med endorfiner upp till öronen och ett leende som förmodligen smittade av sig på varenda kotte i närheten. Jag kommenterade bilden och konstaterade att löpningen visst hade satt olika spår hos oss båda idag, och Sara svarade bara ”Haha ja, jag sprang inget elljusspår”.

Jag tänkte lite vidare på det där, och kom på att löpning verkligen kan vara så olika. Det ena passet kan kännas helt underbart från första till sista andetaget, medan det andra känns som ett rent h*lvete för varenda steg och måste dövas med diverse arg musik, idag och i mitt fall blev det Rammstein. Den ena dagen kärlek, den andra rent hat…och jag frågade mig (helt naturligt) varför jag inte bara väljer kärleken? Jag menar hela vägen, och inte bara väldigt sällan? Det såg ju så härligt ut att vara sådär glad efter avklarad träning…

Men egentligen vet jag ju, att de där kräkjobbiga passen i mitt fall måste till för att jag ska komma framåt. Det känns ju liksom så mycket lättare att springa dagens sträcka på knappt 8 km på flack asfalt sen, när jag har helvetsbackarna längs elljusspåret i kroppen. Lättare betyder inte helt sällan snabbare, och det är ju ett av målen med min löpning. Annat är det ju om man bara vill springa för njutningen, då kan man ju kärleksspringa för hela slanten. Vill man dock bli snabbare och få avsevärt starkare hjärta måste man ju liksom pressa sig till hatgränsen lite då och då…ganska ofta t.o.m.

Hur ofta hatar ni era löppass?

Dagens runda. Lura er inte på de lätta nedförsbackarna – de var min räddning,
och utan dem hade jag kräkts.
(skärmdump från Garmin Connect)