Svampföttter och kall in i märgen

Förra helgen sprang jag 18 kilometer i strålande solsken och livet lekte. Dagens runda runt Brunnsviken var lite annorlunda, minst sagt. Jag skulle agera någon typ av draghjälp till en kär vän som ville springa lite längre än 12 km, som var det längsta han hade sprungit innan. Hämtade upp honom, vi sprang iväg i ett lugnt och fint tempo i regnet och det kändes skönt så länge vi korsade Vasastan på asfalterade gator.

Lugnt och fint blev det dock inte när vi väl kom till Stallmästaregården och skulle börja tugga oss runt Brunnsviken. Det är inte vår i den delen av stan, så mycket kan vi säga. Hal lera varvades med decimeterdjup slask, bitvis helt istäckta stigar och hala rötter och stenar. Allt under ett härligt täcke av fint duggregn.

När vi var tillbaka stod klockan på 15 kilometer och min hjälte till vän hade persat med 3 kilometer under riktigt grisiga förhållanden – grymt bra jobbat! Jag lämnade av honom hemma och joggade hemåt för att addera ytterligare en halvmil till min runda. Väl hemma efter nästan två timmar tog jag med mig skorna in i duschen och stod där längre än någonsin. Blöt, kall och trött efter allt parerande, halkande och klafsande med genomblöta fötter. Nu blir det soffan i ett par timmar…kanske resten av dagen faktiskt. Välförtjänt.